Eftersom jag är hemma med en rätt livlig son just nu så har jag många böcker på nattygsbordet som jag vill och tänker läsa så fort tillfälle ges.
Hela hösten har jag sneglat på och längtat efter att läsa "Boktjuven" av Markus Zusak. Ni har säkert hört talas om den. Den handlar om flickan Liesel Meminger som lever i Tyskland under andra världskriget. Det är ungefär vad jag vet om den, förutom att jag har åtminstone fyra kompisar som har läst den och bara har gott betyg att ge den.
Jag har upptäckt att ljudböcker är en ganska bra uppfinning när man har mycket annat att pyssla med. Annars är jag en konservativ typ när det gäller böcker, de ska helst läsas i pappersform annars mister man själva känslan. Det är samma sak med morgontidningen. Om jag inte får prassla med en papperstidning så är det ingen bra start på dagen. Idèn att läsa tidningen på nätet har aldrig fallit mig i smaken. Nåja, tillbaka till mina ljudböcker. Under i princip hela oktober har jag lyssnat på Maja Hagerman som läst sin egen bok "Spåren av kungens män". I femton timmar har jag följt framväxten av det land som vi kallar Sverige, samtidigt som jag ammat, lekt, städat, och ibland bara pustat ut på soffan. Det har varit en spännade resa genom historien och jag har fått en helt annan bild av de människor som gjorde runstenar, övergick från asagudar till kristendomen och som byggde upp den värld som vi känner till idag.
Häromdagen övergick jag till en helt annan ljudbok, nämligen "Den gamle och havet" av Ernest Hemingway. Jag har faktiskt aldrig läst något av Hemingway tidigare. Han har funnits med på min "borde läsa"-lista i större delen av mitt liv. Men nu är det alltså dags. Max von Sydow läser om den gamle mannen som sitter ensam i sin båt och försöker dra upp den envisa jättefisken som gäckar honom, timme efter timme. Det är svårt att säga vad jag tycker om den än så länge så jag återkommer till den senare.
Igår kväll började jag på en bok av Mia Törnblom, "Så dumt". Den handlar om hennes tio år som knarkare. När hon var nitton år började hon äta bantningstabletter som innehöll amfetamin. Efter ett tag övergick hon till heroin och det är ingen vacker historia hon berättar. Än så länge har jag bara läst två kapitel, men man blev direkt inslängd i den otäckaste av världar. Jag är mycket nyfiken på att få veta hur hon ska ta sig ur sitt beroende.
Nej, nu ska jag krypa ner i sängen med en kopp te och Mia Törbloms kamp för att få tag på heroin. Det var där jag lämnade henne sist...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar