Så är jag då färdig med Mia Törnbloms bok. Den var helt okej tycker jag, även om det inte är någon bok som jag kommer att bära med mig någon längre tid i hjärtat. Om jag lärde mig något av att ha läst den så är det väl att vem som helst kan bli narkoman och alkoholist. Du kan ha vuxit upp i den bästa familjen, ha haft de bästa föräldrarna och de sundaste värderingarna. Åker du dit så åker du dit. Mia Törnbloms problem var möjligtvis att hon var för kaxig och självsäker. Hon växte upp med en bild av sig själv som duktig och alldeles för smart för droger. Hennes omgivning hade totalt förtroende för henne eftersom hon nästan alltid gjorde rätt och om hon någon gång gjorde ett misstag så berättade hon det direkt för sina föräldrar. Hennes inställning var att eftersom hon var var så medveten om hur dåligt droger var och hon var en så stark och trygg person så gjorde det inget att hon använde lite amfetamin och senare heroin, för hon kunde ju ändå sluta precis när hon ville. Familjen var inte uppmärksam på varningssignalerna förrän efter lång tid eftersom de var så säkra på att hon klarade sig i livet. Det känns läskigt när man själv har barn att tänka på alla faror som väntar i framtiden. När man läser en sådan här bok känns det nästan omöjligt att skydda sitt barn.

Jag har fortfarande inte satt igång med "Boktjuven". Jag vet att om jag börjar läsa så kommer jag inte ha tid med något annat så då väntar jag tills jag har en stund för mig själv. Men den ser lovande ut!

Våra tre favoriter här hemma just nu är annars "Var är Mollys vänner" ,vi tröttnar aldrig på att hitta Eddy Elefant i garderoben....
"Djurboken", för den har så fina färger och djur men hur låter en nyckelpiga egentligen?
och slutligen "Älskade baby" för på varje sida kan man känna på något mjukt och luddigt, t ex snuttefilten, kaninens öron eller varför inte nallens mage...