Livet och döden

Jag hakade ju upp mig på hur Solveig Vidarsdotter beskriver sina karaktärer och nu har jag letat upp det exempel som jag tyckte var värst...På sidan 76 läser jag:
"Berit Claesson, assistent", sa nästa person som kom fram till Ingrid. Hon var kort och fetlagd. Det svarta långa håret såg färgat ut och makeupen var kraftig. Tjockiskläderna med inslag av svart spets. gjorde att hon såg ut som en Michelingubbe förklädd till dominatrix.
Jag vet inte, på ett sätt får jag en tydlig bild av hur Berit ser ut, men jag tycker att hon kunde ha beskrivits på ett smakligare sätt.

Ett stort genrehopp blev det med nästa bok. I flera månader har jag haft "I kroppen min" av Christian Gidlund på nattduksbordet. Det är bokvarianten på hans blogg om livet med cancer. Jag har hört och sett flera intervjuer med honom tidigare och visste att den här boken var inget jag kunde ge mig på hur som helst. Nu, med utvilad hjärna och hjärta kände jag mig redo, tog ett djupt andetag och läste. Och den var sorglig och hemsk, men samtidigt osentimental och rakt på sak. Jag tog mig an den på samma sätt som när jag ska ta en simtur i iskallt vatten. Det gäller att vara snabb, inte tänka för mycket eller andas för djupt. Boken får en onekligen att tänka på livet och döden och meningen med allt.

Samtidigt som regnet kom vi till Vilhelmina. Där har vi träffat släktingar, slagits mot en miljon mygg och knott och ätit palt. Ikväll kom jag och H tillbaka till morfar och mormor. På vägen gjorde vi ett stopp hos två fantastiskt gigantiska New Foundlandhundar och deras familj i Dorotea.H blev helt kär i dem och har gosat och kliat tills han nästan fick träningsvärk.
Passande nog för en semester i Norrlands inland har jag läst "Isvittring, en deckare som utspelar sig i Gäddede. Det är Solveig Vidarsdotter, uppvuxen på en getgård i Frostviken, som debuterar med historien om den lille pojken Thomas som mördas på elevhemmet. Polisen Ingrid har just återvänt till Gäddede efter att ha jobbat i Stockholm under några år. Det är inte helt enkelt att komma hem och försöka leva upp till sina egna och andras förväntningar.Storyn känns som en klassisk deckare, spännande och välskriven. Ibland fastnar jag dock på vissa formuleringar och tänker att det är typiska nybörjarmeningar, sådant som jag själv skriver och retar upp mig på.
Sedan finns det ytterligare en sak som jag hakar upp mig på och det är att Solveig Vidarsdotter beskriver flera av karaktärerna utifrån om de är smala eller tjocka. Berit, till exempel, vaggar runt i sina "tjockiskläder". Även om hon och de andra sedan blir mer sympatiskt gestaltade så är det tydligt att författaren använder beskrivningen av feta människor som något negativt.

Sommardagarna rullar på i ett makligt tempo.Igår kom vi på hur man ändrar värmefläkten till en kallfläkt, en härlig upptäckt. När vi kom hit kände jag mig som ett trassligt garnnystan med en massa knutar. För varje dag med sol, bad, vilda djur, trevligt umgänge och bra böcker så är det som att garnnystanet rätar ut sig allt mer. Varje dag blir garnet rakare och humöret lättare. Att förflytta sig från vardagens ankdamm till en ny miljö är skönt.

Nu läser jag Isabel Allendes "Mayas dagbok". Som vanligt när man läser Allende så förflyttas man till en annan värld. Maya är nitton år, har vuxit upp med sin farfar och farmor i Los Angeles. Pappan är pilot och befinner sig oftast uppe i luften och vill inte gärna konfronteras med sin dotter. När farfar dör tappar Maya fotfästet totalt och hamnar i våld, droger och kriminalitet. Slutligen måste hon gömma sig och blir skickad till Chile där hon skriver dagbok och berättar sin historia. Samtidigt som huvudpersonen är Maya så får man lära känna andra intressanta och minnesvärda personer, Chiles historia, folktro och levnadsvillkor.

feelgood för hängmattan

Tre dagar i rad med strålande sommarsol, en lagom bris och värme. Även denna sommar kommer jag att minnas som härlig. Nu har jag kommit in i semesterlunken, ligger halva nätterna och läser och "En nypa salt" tog mig bara en dag att plöja. Den passade perfekt för bryggan igår, varm, lite sorglig med en sensmoral som lyste igenom men ändå kändes okej. Det var kanske inte den bästa bok jag läst men helt okej. Meg (som fått namnet av nutmeg = muskotnöt) kommer hem till sin svårt sjuka mamma. Hennes högsta önskan är att få veta sanningen om sitt och mammans liv eftersom mamman har ägnat hela Megs liv åt att fantisera ihop fantastiska minnen och historier. Mark, Megs pojkvän, som är forskare hejar på henne att tvinga fram sanningen men det är inte så lätt. Mitt i alltihop anställer Val, som mamman heter, en trädgårdsmästare som har sitt eget speciella sätt att se på livet. Det är omöjligt att inte tycka om Meg och Val. Man förstår bådas val och utgångspunkter. Det är en varm bok som stannar kvar som en solstråle inombords.

Lata sommardagar

Idag på eftermiddagen skulle jag ut och ro. Jag tog med mig H så att han kunde passa på att vobbla. Vi hann inte långt förrän han fick napp. Efter en hård kamp där vi ett tag trodde att han skulle förlora fångsten så drog han upp en gädda på drygt två kilo. Jisses vad stolt han var! Nu ligger gäddan i frysen och H är fortfarande på ett strålande humör.
Annars har dagen gått åt till att ligga i solskenet på bryggan och läsa klart min bok. Det visade sig att "The Lake of Dead Languages" blev fruktansvärt spännande på slutet. Jag hade rätt om vem som var skurken, men blev ändå överraskad av händelseutvecklingen. Jag rekommenderar den varmt, en perfekt bok för hängmattan.
Nu har jag påbörjat "En nypa salt" av Maria Goodin. Den handlar om Meg, 21 år, som vuxit upp med sin mamma som fantiserat ihop det mesta under Megs barndom. Nu är mamman svårt sjuk i cancer och Meg åker hem för att ta hand om henne. I baksidestexten får man veta att det "är en varm, underhållande och gripande berättelse om livslögner , försoning och förlösande kärlek."  Det låter lovande för bryggan imorgon. Fast imorgon har vi också annat för oss. Först ska vi på hembygdsdag och äta kjesfil och sedan till middag blir det surströmming, som jag har längtat efter sedan förra sommaren.

Nu har jag läst drygt hälften av "The Lake of Dead Languages" och har bestämt mig för hur det kommer att sluta. Det är svårt att svara på om jag kommer att känna mig nöjd eller besviken om jag har rätt. Intrigen påminner om en annan bok jag läst för åratals sedan. Nu kommer jag förstås inte ihåg namnet eller författaren. Men det kanske är lika bra för jag vill ju inte avslöja för mycket. Spännande är det i alla fall.

Idag har det varit den perfekta sommardagen, barnen har fiskat, lekt och badat. Jag har kunnat ligga på bryggan och läst. Det är mycket avslappnande när man ligger där, inne i boken med barnens prat och skratt i bakgrunden, med fågelkvitter och vågskvalp som ljudfond. När vi la ut nät ikväll så var sjön spegelblank, himlen orange och myggorna surrade förnöjsamt omkring oss. Sjön vakade och vi hörde prat och plask från en annan båt med fiskare. Det är livet det!

Semester!

Så är vi inne i den ultimata sommarmånaden, juli. Dagarna är fyllda med sommaraktiviteter. Barnen har redan hunnit lägga ut nät två gånger med T och morfar. Några har torrtovat idag i solskenet. De två nya kajakerna har använts flitigt. H ligger just nu ute i tältet i trädgården. Tanken var att han skulle ha sällskap av sin kusin men hon ångrade sig rätt snabbt och gick in. Så nu får han sova med sin pappa i stället. Att meta från bryggan är ett annat populärt tidsfördriv. H sätter sig också då och då och läser serietidningar. Han kan bli helt fast i det. Det är mysigt att få försjunka i läsning precis så länge man vill, även när man inte kan läsa.

Min engelska bok som jag läser just nu heter "The Lake of Dead Languages" av Carol Goodman. Det handlar om Jane som är lärare i latin på den flickskola där hon själv har gått en gång i tiden. Hennes egen tid där slutade med en tragedi, båda hennes bästa vänner drunknade. Nu jobbar Jane på skolan, bor ensam med sin fyraåriga dotter och försöker skapa ett tryggt liv för sig och dottern. Plötsligt börjar det förflutna göra sig påmint när Janes gamla dagboksanteckningar dyker upp och läskiga saker händer. Boken är lättläst och ganska spännande. Jag ser fram emot att få veta om mina gissningar stämmer om vad som egentligen har hänt...