Lördagsmys

Mer lördagsmys än vad det är här i soffan just nu kan det inte bli. Vi har lånat en kusin på övernattning och nu sitter vi här med pyjamasar, lördagsgodis, mystäcken, tänt ljus och "Doktor Snuggles" på tv:n. Det gäspas ganska högljutt men ingen är trött, precis som det ska vara en lördagskväll.
Jag har införskaffat årets första julklapp idag, en bok såklart. Eftersom jag vet med bestämdhet att mottagaren av gåvan inte läser den här bloggen kan jag avslöja att det är

Det är en fantastisk kartbok som inte bara visar kartor utan också en massa spännande fakta om vad som finns under marken, t ex diamanter, var det finns pirater, dinosauriefynd och sådant.

Jag ska verkligen inte tråka ut er med mig och mina tänder...Men, följetongen fortsätter...Igår kom jag på fel tid, har ingen aning om det var jag som hörde fel eller om de sa fel till mig, men nu har jag fortfarande rotfyllningen kvar att göra och kommer att få åka dit två gånger i december. Är inte så glad.

Det värsta när man har läst en riktigt välskriven och bra bok är att det som kommer efter ofta känns så blekt. Just nu är det exakt det jag har råkat ut för. Igår, efter att "Tio saker jag lärt mig om kärlek" av Sarah Butler var avslutad så började jag med "Mannen som glömde sin fru" av John O´Farell, en något glättig historia om en man som drabbas av total minnesförlust. Han upptäcker så småningom att han är mitt i en skilsmässa men när han träffar sin exfru så blir han blixtförälskad, igen. Den är inte dålig, men den går inte att jämföra med Sarah Butlers bok som är en av de bättre jag har läst i år.

tandvärk och debutant

Jag har en ond tand och jag har väntat i veckor på att få gå till tandläkaren. Efter en hemsk natt med tandvärk så fick jag, för rätt länge sedan, komma till "Uppsalas chef över rotfyllningar". Det kändes mycket bra och lugnande och tandläkaren i fråga var mycket trevlig och proffsig. Jag fick två nya tider då han skulle fixa tanden. Men, när det var dags så var han sjuk och det blev ombokat. Sådant händer ju och även om jag hade haft känningar så var det ingen katastrof. Efter ytterligare tre veckors väntan så var det så äntligen dags, hade tagit ledigt från jobbet och laddat. På bussen dit ringde de och ombokade igen, nu var det salivsugarna som kapsejsat och de fick ge återbud till alla patienter. Då blev jag riktigt arg, dels för att jag börjat få mer ont, dels för att kvinnan som ringde var så otrevlig. Imorgon är det dags för tredje gången. Jag har känt mig lite orolig men tänkt att det kan ju inte misslyckas tre gånger. Ha! trodde jag...På bussen idag ringde de igen och sa att tandläkaren var sjuk, igen. Men nu har jag fått nog och sa att de får skaka fram en annan tandläkare för jag tänker komma ändå. Kanske tänkte receptionisten att det skulle bli lite jobbigt att ha mig där i väntrummet som ett ilsket bi så nu har jag tack och lov fått en ny tid imorgon med en ny tandläkare. Men surt är det eftersom jag måste ta ledigt två timmar mer än vad jag planerat.Pust, nu har ni fått genomlida mina tandbekymmer så nu pratar vi om något roligare (som min mamma brukar säga).

Jag läser just nu en riktigt bra debutant, nämligen Sarah Butler. Hon har skrivit boken "Tio saker jag lärt mig om kärlek". Det handlar om globetrottern Alice som hastigt får åka hem till London eftersom hennes pappa är döende. Man förstår att Alice är en sådan som flyr från det som är jobbigt. Hon vill känna sig fri, men pappans död tvingar henne att stanna upp ett tag. Samtidigt som vi får följa Alice så får vi också lära känna uteliggaren Daniel som har en oväntad koppling till Alice. Berättelsen känns överraskande och oförutsägbar och jag får en varm känsla inombords av den, men jag kan inte säga att det är en feelgoodhistoria. Man får lära känna Alice och Daniel genom olika listor vilket känns som ett fräscht grepp. Jag vill gärna läsa mer av Sarah Butler.

Josefine Sundström är ingen ny person för mig. Jag har sett henne på tv och visste att hon är författare. Men "Vinteräpplen" är det första hon har skrivit som jag har läst. Det är hennes debut och utspelar sig på den lilla ön Kaskö i Österbotten. Vi får följa Mari och hennes dotter Tova genom deras fattiga liv, fyllt av förtryck. Mari anses redan som liten som slö och dum. Hennes mamma, Susanna, ville egentligen inte ha henne och Mari får i stort sett ingen kärlek och omsorg under sin uppväxt.När hon är tonåring blir hon själv mamma till Tova som blir hennes ljus i livet. De svåra mönstren är svåra att bryta och Tova gifter sig med en alkoholiserad kvinnomisshandlare.
Jag blev väldigt tagen och upprörd över berättelsen, över hur nära i historien det ändå är, inte ens hundra år bort, och att det finns sådant här förtryck även idag, Det är om sin egen släkt Sundström skriver, även om det är en roman och inte allt är exakt sant. Jag blir också tagen över hur stark livsvilja de här kvinnorna ändå har.
En mycket bra bok!

Veckans bloggjerka

Vad önskar du dig mest av allt just nu som är relaterat till böckernas värld?

Svaret på det är helt klart att få jobba med böcker. I hela mitt liv har jag drömt om det och just nu gör jag det mer än någonsin. Det skulle kunna vara att jobba på bibliotek eller i bokaffär. En annan bokjobbardröm är förstås att skriva böcker, eller jobba på bokförlag. De senaste veckorna har jag engagerat mig i vårt biblioteksprojekt på skolan. Vi har dels genrebestämt böckerna, dels bytt lokal och omorganiserat hela biblioteket. Varje stund där nere i skolbiblioteket har varit som en ren energikick. Jag drömmer också om att involvera barnen i olika läsprojekt, att inspirera eleverna till läsning. Tja, ni förstår säkert hur tankarna går...

Vi älskar verkligen vårt dagis! Nu är det ju så att vi älskade vårt förra dagis också i och för sig, men på ett helt annat sätt. När H började i höstas så jobbade personalen stenhårt på att lära känna honom och ta reda på vad han gillar att göra.Trots att det är 23 barn på drygt tre vuxna så lyckas de vara lyhörda och entusiastiska. När barnen får idéer, vilket i alla fall vår fyraåring inte lider brist på, så hakar personalen på. För någon vecka sedan hittade de en död fågel när de var på utflykt. Vips så blev det begravning på gården och H har visat den lilla stenen i rabatten med skriften
                                HÅR LIGGER FÅGELN, DÖD OCH BEGRAVD
och berättat med allvarlig stämma hur det hela gick till.
Imorse vid frukosten fick jag veta historien om den lilla grisen Lindbom som undersökte skeppet Vasa. Jag förstod att det här var något riktigt spännande de hade läst och pratat om på dagis. När jag avslöjade att skeppet Vasa finns på riktigt och att man kan åka till ett museum och titta på det så blev H våldsamt imponerad och nu har vi bestämt att vi ska göra ett muséebesök så fort vi kan. lite besviken blev han kanske över informationen att grisen Lindbom inte kommer att vara där, men å andra sidan kan man ju inte få allt.

Fredagens bokjerka var en fråga om boktrailers och jag har kollat runt på de andra bloggarnas inlägg men eftersom fenomenet är helt nytt och okänt för mig så hade jag svårt att komma med en åsikt. Personligen fastnar jag sällan för reklam när det gäller böcker. En sak är att läsa andras synpunkter och sammanfattningar, men reklam säger inte så mycket tycker jag.

 "Andra liv än mitt eget" av Emmanuel Carrére är en högst personlig bok som inleds med hur författaren och hans familj hamnar mitt i Tsunamikatastrofen. De klarar sig men påverkas naturligtvis av omgivningens förluster. Kort efter att de kommit hem råkar de ut för en annan katastrof. Carréres svägerska dör i cancer. Det blir mycket tankar om livet och döden. Carrére bestämmer sig för att skriva en bok om händelserna och personerna det drabbat. När han berättar om sin svägerska som varit domare så handlar det plötsligt om Frankrikes rättsystem, klassamhället och rättvisa. Då blir det en annan typ av bok på något sätt. Inledningen med dödsoffer, försvunna anhöriga och den stora chock alla hamnade i efter Tsunamin gjorde mig ledsen och jag mindes plötsligt mycket tydligt hur det var, även om jag inte drabbades personligen.
Jag tycker det är intressant att läsa om hur samhället fungerar i andra länder och Frankrike är ett land som jag har ganska många förutfattade meningar om och det känns bra att läsa lite om hur det är från en som lever mitt i det, även om det naturligtvis endast är en persons syn på det hela.