Jag har en ond tand och jag har väntat i veckor på att få gå till tandläkaren. Efter en hemsk natt med tandvärk så fick jag, för rätt länge sedan, komma till "Uppsalas chef över rotfyllningar". Det kändes mycket bra och lugnande och tandläkaren i fråga var mycket trevlig och proffsig. Jag fick två nya tider då han skulle fixa tanden. Men, när det var dags så var han sjuk och det blev ombokat. Sådant händer ju och även om jag hade haft känningar så var det ingen katastrof. Efter ytterligare tre veckors väntan så var det så äntligen dags, hade tagit ledigt från jobbet och laddat. På bussen dit ringde de och ombokade igen, nu var det salivsugarna som kapsejsat och de fick ge återbud till alla patienter. Då blev jag riktigt arg, dels för att jag börjat få mer ont, dels för att kvinnan som ringde var så otrevlig. Imorgon är det dags för tredje gången. Jag har känt mig lite orolig men tänkt att det kan ju inte misslyckas tre gånger. Ha! trodde jag...På bussen idag ringde de igen och sa att tandläkaren var sjuk, igen. Men nu har jag fått nog och sa att de får skaka fram en annan tandläkare för jag tänker komma ändå. Kanske tänkte receptionisten att det skulle bli lite jobbigt att ha mig där i väntrummet som ett ilsket bi så nu har jag tack och lov fått en ny tid imorgon med en ny tandläkare. Men surt är det eftersom jag måste ta ledigt två timmar mer än vad jag planerat.Pust, nu har ni fått genomlida mina tandbekymmer så nu pratar vi om något roligare (som min mamma brukar säga).
Jag läser just nu en riktigt bra debutant, nämligen Sarah Butler. Hon har skrivit boken "Tio saker jag lärt mig om kärlek". Det handlar om globetrottern Alice som hastigt får åka hem till London eftersom hennes pappa är döende. Man förstår att Alice är en sådan som flyr från det som är jobbigt. Hon vill känna sig fri, men pappans död tvingar henne att stanna upp ett tag. Samtidigt som vi får följa Alice så får vi också lära känna uteliggaren Daniel som har en oväntad koppling till Alice. Berättelsen känns överraskande och oförutsägbar och jag får en varm känsla inombords av den, men jag kan inte säga att det är en feelgoodhistoria. Man får lära känna Alice och Daniel genom olika listor vilket känns som ett fräscht grepp. Jag vill gärna läsa mer av Sarah Butler.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar