man får helt enkelt drömma sig tillbaka...

 Semestern är slut, jag kom tillbaka till storstan i tisdags och idag har jag jobbat min första dag. De övriga i familjen är kvar i Jämtland, bland mygg och tranor och jag räknar inte med att se dem på minst ett par veckor. Jag har haft det mycket bra och känner mig utvilad. Så egentligen är det inte så förskräckligt synd om mig även om jag inte älskar första arbetsdagen efter en lång ledighet. När jag funderar över sommarens aktiviteter så inser jag att det inte har hänt så mycket. har mest lunkentussat, vävt, stickat, legat i hängmattan och läst. Det blev endast två sjöturer och två bad eftersom vädret inte inbjöd till vattenaktiviteter förrän de allra sista dagarna.

Sonen är nu stolt ägare till både moppekort och moppe. I ärlighetens namn är jag lite glad för att han är på semester just nu med moppen i garaget för jag hade nog känt mig lite nervös om jag vetat att han varit ute och flängt om dagarna. Det är en elmoped vilket gör att man måste tänka på batteriets räckvidd, förutom allt annat man måste tänka på när man är ute i trafiken. Det kan vara så att han fått skuva den en bit första veckan för att han blev lite ivrig och drog till en kompis liite för långt bort.

Många böcker blev det och jag kommer att få hålla på ett tag innan jag redovisat alla här...

Jag kavlar upp ärmarna och sätter igång

!

 "Fredagsklubben" är skriven av S. Lundberg, A. Richman och M.J. Rose. Det är en fiktiv roman som handlar om Hilma af Klint och hennes fyra vänner som träffades varje fredag för spiritistiska aktiviteter samt konstnärskap. Inspirationen till boken fick författarna under en utställning om Hima af Klint 2018 på Guggenheimsmuséet i New York. Det är en intressant bok och även om jag ibland har lite svårt med böcker som blandar fakta och fiktion så gillade jag denna. Den handlar också om tidsandan och ger en förklaring till varför Klint kanske inte kände att tiden var mogen gör hennes konst. En intressant detalj, som jag inte kände till men som jag läst om efter boken är att hennes vän Anna Cassel hjälpte till och att vissa av konstverken är målade av henne.

När jag var på biblioteket i sommar så blev det aningens förvirrat och jag kom hem med del 1 och 3 i feelgood-serien "Hedgehog Hollow" av Jessica Redland. Till på köpet råkade jag läsa trean först vilket förstörde en del av upplevelsen, men ändå en trevlig serie som passade mycket bra i hängmattan. Samantha är en person som försöker göra rätt, vara snäll och glad. Men hon har en mamma som aldrig tyckt om henne och en kusin som alltid varit hennes bästa vän men som alltid har styrt och gjort lite som hon velat med Samantha. Gränsen är nådd, kan man säga, när kusinen snor Samanthas pojkvän och gifter sig med honom. Till det nygifta parets försvar så kanske de inte riktigt förstått hur kär Samantha var i honom.

Men, ibland måste man ner på botten för att sedan simma uppåt igen, om man så säger.

Precis som titeln antyder (hedgehog = igelkott) så har igelkottar en stor betydelse i handlingen. Jag ser fram emot att grotta ner mig i resten av serien. Något för en ledig dag och och har man inte en hängmatta till hands så tror jag att en soffa och filt funkar lika bra.