Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!

söndag 10 januari 2021

Så fick vi vinter trots allt. Jag har varit ute på förmiddagspromenad med en yster vinterkanin med snö i ögonfransarna. 

Igår hade vi filmkväll med systrar och kusiner. Det var hämtpizza, godis och mys. Först såg vi den nya Pixarfilmen "Soul" och sedan den gamla godingen "Aristocats". Det var väldans mysigt även om pizzan gav mig magknip resten av kvällen.

Jag tror stenhårt på att samla barnen då och då och göra något mysigt ihop, särskilt nu när den äldsta är 18 och den yngsta 11. När de blir vuxna kommer de att känna den där gemenskapen för varandra vart livet än för dem. I dessa coronatider känns det alldeles extra viktigt och ja, man ska inte samlas men vi tre familjer har träffats under hela tiden och det är de enda vi träffar. 

Idag såg jag dödsannonsen för en gammal kollega, endast 73 år gammal, och det är bara en vecka sedan jag miste en kär faster  så det nya året börjar inte på topp men det är väl så livet är. Det är bara att bita ihop och göra det bästa man kan. 

"Damkören i Chilbury" av Jennifer Ryan handlar om en tid som inte heller var så rolig för människor. Vi befinner oss i en engelsk by, Chilbury, andra världskriget pågår för fullt och kyrkoherden har just bestämt att kyrkokören ska läggas ner. Alla de manliga sångarna är ute i krig eller har fullt upp med annat. De kvinnliga deltagarna blir upprörda. Glädjen i att ses och sjunga känns viktigare än någonsin!

Kyrkoherden är mycket bestämd. En helt kvinnlig kör är otänkbar, kvinnor är mindre värda än männen och klarar sig inte själva!

Som tur är finns det driftiga kvinnor i byn som inte ger sig så lätt och med körledaren Prim i spetsen så bildar de en damkör. Genom körmedlemmarnas brev och dagboksanteckningar får vi följa körens och deltagarnas öden och liv. Det är vardag och dramatik, kärlek, sorg och ilska, ja allt sådant som livet innehåller. En bra bok. Jag var tvungen att läsa några kapitel innan jag fastnade men i slutändan var den mycket läsvärd.


"Ödesryttarna, Spökhistorier från Jorvik" av Helena Dahlgren börjar med att de fyra ödesryttarna Anne, Linda, Alex och Lisa får varsitt brev där de blir kallade till en speciell plats. Där möts de alla fyra men ingen förstår varför. Medan de väntar på att något ska hända tänder de en lägereld och berättar varsin sann spökhistoria för varandra. I slutet visar det sig att de fyra berättelserna har ett samband och gåtan får ett svar.

Damkören i Chilbury  Spökhistorier från Jorvik | Star Stable iFokus


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar