Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag är en bokgalen lärare som just nu sadlar om till bibliotekarie.

söndag 26 februari 2017

Ett sportlov går så fort!

Och så är sportlovet redan över. Vi har haft det härligt. H har åkt skidor, skridskor, tappat tänder och läst böcker.
Efter tre dagar med roliga kusiner så blev det ett par dagar med lunkentuss och polemas hos morfar och mormor vilket passade honom rätt bra. Igår var vi i Stockholm på en spännande Tutankhamon-utställning tillsammans med våra favoritStockholmare och idag försöker jag analysera mina fördömda artiklar om skolbibliotek i Ohio och Kanada medan den övriga familjen testar Klättercenter i Uppsala. 

Jag har satt igång med "En droppe midnatt" och tycker den är bra. Lättläst och intressant. Om vi inte hade valt den till bokcirkeln så hade jag förmodligen inte läst den av den enkla anledningen av att jag inte är så förtjust i bilden på framsidan. Det är helt löjligt, jag  vet, men trots att jag läser väldigt mycket och vet att layouten inte säger något alls om innehållet så går jag mycket efter det ändå.Nu låter det som att jag dissar Timbuktus porträtt vilket inte alls är fallet, det vill jag noga poängtera!


På lovet har jag läst 1000 sidor Nora Roberts, lite knasigt kan jag själv tycka, men nu är det gjort... "Framgångens pris" och "Dolda rikedomar" är nog de första böckerna jag har läst av henne med spänningstema. Och, det kanske blir de sista. Hennes kärlekshistorier passar mig mycket bättre.

Sedan har jag också läst om andar och självinsikt i Lena Ranehags "De dödas etikett". Om min T nu hade läst det här hade han fnyst högljutt. Han har inget till övers för sådant här! Men, okej, om man inte gillar andar och övernaturliga händelser så kan man ta till sig Ranehags budskap att världen handlar om kärlek. Om man ger kärlek så får man kärlek. Och den viktigaste människan att älska är en själv. Man måste kunna förlåta och acceptera sig själv. Där håller jag fullständigt med. Är man bitter och arg så blir man inte särskilt omtyckt. Ytterligare ett budskap är att släppa sådant som varit. Du kan inget göra åt det i alla fall och det tar bara onödig kraft att älta gammalt skräp. Det är något jag ständigt jobbar med. Jag har svårt att glömma dumheter jag gjorde för tjugo år sedan och tror att folk ska minnas det när de ser mig. Antagligen så har alla andra fullt upp med sina egna saker...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar