Maj och jag...

Jag har varit osams med Maj! Ja alltså Maj i "Att föda ett barn" av Kristina Sandberg. Det tog mig halva boken ungefär innan jag kunde komma fram till att det inte var hennes fel, att hon var ett offer för sin tid och sin värld. Jag har inte hunnit läsa andra delen än, men jag anar hur hon kommer att vara som gammal (man får ju vissa glimtar redan från början) och jag tror att det är där jag irriterat mig. När jag var yngre så träffade jag de där tanterna.De vars livuppgift var att ha ett dammfritt hem och sju sorters kakor redo att plockas fram när som helst. De som också krävde att andra skulle ha samma standard och som talade om ifall man inte uppnådde det. Nu finns nästan inga kvar. Den sista generationen av dessa kvinnor har snart försvunnit.När jag väl muttrat och puttrat ett tag över Maj så började jag tänka på Majs omgivning, familjen som inte bekräftade henne, pojkvännen som tryckte ner henne,.. Och nu tänker jag på min egen uppväxt, kraven jag och min generation har på oss, andra krav visserligen men inte färre eller mindre. Min mammas generation är i allra högsta grad påverkad av Maj och hennes gelikar eftersom Maj kunde ha varit deras mamma. Vi är alla produkter av tidigare generationers värderingar och liv. Jag behöver förstås inte säga att det är en jättebra och läsvärd bok eftersom det redan sagts evinnerligt många gånger.