Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag är en bokgalen lärare som just nu sadlar om till bibliotekarie.

lördag 21 november 2015

livet går vidare...

Lördag, mitt i dagen. solen gnistrar på frostad gräsmatta och i köket skakar Sean Banan på rumpan. Två glada killar dansar och sjunger i väntan på lunchen. En ganska mysig lördag med andra ord. På altanen sitter en sur kanin och undrar varför han inte får ligga med sin rumpa mot det varma kökselementet (han har helt missuppfattat konceptet och poängen med att vara utekanin). T jobbar med sovrummet. Hela veckan har vi spacklat, målat och fixat. Tanken är att det ska vara färdigrenoverat i morgonkväll. Jag gör stora lovar runt mina böcker och lovar mig själv att jag ska börja plugga strax. Jag ska bara...
Det är en vecka sedan katastrofen i Paris. Det känns fortfarande helt oförståeligt och det blir inte bättre när man tänker på att det händer saker hela tiden överallt i världen. Men hur det än känns så slutar man ju inte leva. Och när solen skiner in genom det novemberskitiga fönstret så måste man känna sig lite glad i alla fall.

Jag har läst ut två böcker i veckan. Melina Marchetta är alltid lika bra vad hon än skriver. Det sista kapitlet av "Froi of the exile", den andra delen i hennes fantasytriologi om landet Lumatere fick mig att snyfta så högljutt att T kom älgandes för att kolla vad som hänt. I boken smygs det in frågor om tillhörighet, rasism, historia, godhet och ondska på ett så fantastiskt sätt att man inte ens tänker på att det finns där. Man vill bara veta vad som ska hända. Nu måste jag få tag i den tredje delen eftersom den här slutade med flera upprörarande frågor som kräver sitt svar!

Den andra boken heter "Som eld" och är skriven av Sara Lövestam. Det är en äkta ungdomskärleksbok. På en båt, på väg ut i skärgården sitter Anna och hennes pappa. De är på väg till sin lilla sommarstuga, där de har tillbringat varje sommar i Annas liv. på samma båt sitter Lousie och hennes familj. De har just köpt sitt exklusiva sommarhus för ett antal miljoner eftersom Lousies pappa tycker det är en viktig statussymbol att ha ett hus i skärgården. Flickorna kommer från olika världar men sneglar ändå på varandra i smyg.
Visst handlar det om att vara femton år och att hantera det faktum att man är lesbisk. Men det handlar mer om att hitta sin plats i världen, att förstå sig på vuxenvärlden att upptäcka att de vuxna också är människor med känslor, och allra mest om känslan när man blir kär för första gången. Osäkerheten, känslorna som nästan får en att explodera.
Om jag hade jobbat på högstadiet hade jag stuckit den här boken i händerna på alla i min väg! Även som vuxen tycker jag  att den här boken är klart läsvärd! Och ja, jag grät en skvätt i slutet på den här boken också.

1 kommentar:

  1. Du har säkert redan läst vår text men gillar man serien så är den fin: http://www.kulturkollo.se/2015/06/03/kulturkollo-moter-melina-marchetta/

    SvaraRadera