Drömmen om en kantarell

Varje år drömmer jag om den fantastiska kantarellfångsten jag ska göra. På facebook lägger folk ut det ena fantastiska kortet efter det andra på allt de plockat och jag blir lika sugen varje gång jag ser det. Ganska många år har jag aldrig hunnit ut i skogen. Andra år har jag lyckats  få med mig någon och jag ser då framför mig hur min ganska stora korg ska digna av gula svampar. Men aldrig slår drömmen in. Idag var det dags igen. Tillsammans med min syster och hennes familj begav jag mig glatt in bland granarna på ett säkert svampställe. Nio kantareller totalt lyckades vi skramla ihop.  Det verkade inte finnas så mycket annan svamp heller. Kanske har det varit för varmt? Eller så är det för tidigt? Möjligtvis har andra entusiaster hunnit före? Jag konstaterar att det är som vanligt. Hemligheten är kanske att vara ute och spana varje helg? Problemet för mig är att jag alltid kommer bort i skogen. Min inre kompass fungerar inte på en rak väg. I en oförutsägbar skog är det totalt kört. Därför går jag inte ut på eget bevåg. Tur att jag åtminstone hittar till den återkommande torgmarknaden där man i alla fall kan vara säker på att hitta fina svampar.