Stressnivån är på max och jag frågar mig varje dag om det verkligen är värt all ångest och panik med de  här studierna. Kanske ska jag glömma min dröm om att lufsa omkring i ett bibliotek och i stället nöja mig med det jobb jag har? Men samtidigt, nu har jag drömt om det här i tjugo är och gjort mer än ett år på vägen mot drömjobbet, så det vore väl själva den att ge upp?!
Hinner knappt läsa, eller något annat roligt. Idag städade jag huset och det kändes som att jag unnade mig något. Då fattar ni nivån av stressen.
Imorgon har vi sexårskalas. Det är en viktig dag som inte får slarvas bort. Förväntningarna är höga, men aktiviteterna är inte så viktiga för födelsedagsbarnet. Det viktiga är att hans kompisar kommer och vill fira honom. Så vi föräldrar får ta djupa andetag och tänka att det inte är tusen aktiviteter och perfekt fika som är det väsentliga.
Min hjärna orkar inte med något ansträngande utan de futtiga tio minuter i sängen innan jag ska somna ägnar jag åt en av Nora Roberts första serier. Jag har läst "Född i synd", den sista i triologin om tre systrar. Två av dem har växt upp i en by på Irland med en drömmande pappa och en ilsken mamma.  Den tredje systern Shannon, huvudpersonen i den tredje boken, bor i New York och får veta på mammans dödsbädd att hennes pappa inte är hennes biologiske far. Hon är resultatet av en kärleksaffär på Irland. Hon reser till den lilla irländska byn och träffar sina två systrar och det vore inte Nora Roberts om det inte fanns en snygg karl och ett par romantiska spöken.