Påsklov är inte dumt!
Att sitta ute på en snödriva, känna solen värma ansiktet och höra snön som droppar, fågelkvittret och vingburret från en talgoxe är som balsam för hela ens kropp. Många gånger har jag försökt beskriva tystnaden som inte är tystnad utan full av vårvinterljud och solsken för folk som kommer söderifrån men man måste nog ha suttit på en trapp, blundat och lyssnat för att förstå.
Jag har inte pluggat en sekund på en vecka nu. Det dåliga samvetet gnager, men jag har helt enkel inte orkat. Imorgon kanske...
I stället har jag läst en bok som jag läste om i "Vi läser", vilket nummer kommer jag alls inte ihåg. Den heter "Vid Grand Central station där satt jag och grät" av Elizabeth Smart. Den kom ut första gången 1945 och handlar om den sorgliga och utplånande kärlekshistorien mellan Smart och poeten George Baker. De gifte sig aldrig och han var gift med en annan men trots det fick de fyra barn ihop. Boken blev intressant att läsa eftersom historien bakom var så fängslande och dramatisk. Elizabeth Smart vigde sitt liv åt kärleken till Baker och man känner hur hon riktigt gottar sig i smärtan och det omöjliga i alltihop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar