Det är fredag. Tandläkaren avklarades igår och kanske klarar jag mig ifrån rotfyllning och behöver bara skölja med fluor i två veckor. Gissa om det känns som högsta vinsten! Tandläkaren reserverade sig dock med att det kanske inte hjälper och då blir det rotfyllning lik förbaskat, men, den dagen den sorgen... Min tandläkarmottagning har tandläkare med en imponerande förmåga att förutspå det värsta och de tre tandläkare jag har stött på har varje gång, med dramatisk och uppfordrande stämma varnat för att plågsamma och kostbara behandlingar väntar. Inte en enda gång har det blivit så hemskt som de utlovat så nu börjar jag känna mig luttrad. Intressant är också att alla tre tandläkare har varit minst tio år yngre kvinnor än jag och har fått ordet rotfyllning att låta som en förbannelse. På min förra tandläkarmottagning hamnade jag hos "kungen på rotfyllningar" (hans egna ord). Jaja...jag säger då det...

H har på egen begäran fått en ny bok; "Minecraft" . Vad är det som gör att pojkar i en viss ålder älskar att höra torra fakta, gärna med komplicerade namn och ogreppbara siffror, upplästa för sig kväll efter kväll? Mitt barn gillar det och jag känner andra pojkar som är lagda åt samma håll. I åratal har jag drömt om att vi ska komma förbi Mamma Mu och få börja läsa kapitelböcker (trots att jag är mycket förtjust i Mamma Mu), men H måste alltid övertalas. Han tycker fortfarande att det ska vara bilderböcker eller fakta. Det är bara för att vara snäll mot mig som han går med på en kapitelbok emellanåt. Att grotta ner sig i hur man bygger ett tvåvåningshus i ett dataspel är inte riktigt min idé om en mysig läsupplevelse. Ändå finner jag mig själv där varje kväll. Tja, vem sa att det var lätt att vara mamma?!