Regnet smattrar mot rutan. Jag sitter i soffan med papper, böcker och pärmar omkring mig och försöker styra in hjärnan på avtalslagar, upphovsrätt och bibliotekssekretess. Jipphii, så kul! (det inte är....). Om en vecka är det salstenta i Borås och jag kan bara hoppas att det går bra. I stället för att plugga har jag sett ett rörande avsnitt av "Allt för Sverige", serien där amerikaner får åka till Sverige och lära sig om sitt fädernearv och tävla om första pris som är att träffa alla sina svenska släktingar. Min favorit i den här omgången är helt klart Leslie, en fyrtionioåring kvinna som uppenbarligen inte har haft ett enkelt och roligt liv. Hon hade aldrig rest tidigare och sa redan i början av serien att hon måste hålla sig kvar så länge som möjligt i tävlingen eftersom hon aldrig kommer att ha råd att åka hit igen. Så, typiskt nog, så åkte hon ut som andra person. Det hela kändes så sorgligt att jag grät en skvätt för hennes skull.
Så vad har jag läst på sistone?
Jo, "Projekt Rosie" av Graeme Simsion, Den handlar om Don, 39 år, som har påbörjat ett projekt, nämligen att hitta sig en fru. Det kan tyckas enkelt i teorin men i praktiken nog så svårt. Sociala relationer är inte Dons starka sida. Han är en extremt fyrkantig person med oerhörda svårigheter att läsa av andra människor. Han enda vänner är ett par, där mannen är notoriskt otrogen och frun en trött psykolog som gör sitt bästa för att hjälpa Don. Planen är att Don har gjort en enkät som kvinnorna ska svara på, med ytterst stränga kriterier, för att hitta den perfekta kvinnan. Naturligtvis så lyckas det inte, antingen är det någon del av kvinnans personlighet som inte passar in, eller så blir första daten en katastrof. Mitt i alltihop så dyker Rosie upp. Hon passar absolut inte in på Dons kriterier och han har inte en tanke på att bli ihop med henne. Det är bara det att Rosie behöver hjälp med en sak och Don ställer upp.
Boken är lite rolig, ömsint och empatisk. När jag läser den så tänker jag att man egentligen aldrig vet vem som är normal eller inte. Utifrån Dons perspektiv så kan man verkligen inte se det logiska i vad "normala" människor tänker, säger och gör. Hans logik är dock solklar när man får följa hans tankar.
Jag gillar när mina egna tankar och värderingar ifrågasätts och ger mig ett annat perspektiv. Något de allra flesta av oss borde erfara lite oftare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar