Jag har legat på spikmattan ikväll och lyssnat på Åsa Larssons sommarprat .Jag rekommenderar det varmt om ni inte redan lyssnat på det. Hon berättar om sin morfar, bokläsaren, mormor, arbeterskan, sina föräldrar, studenterna och sig själv, författarinnan. Böckerna och berättelserna löper som en röd tråd genom hennes liv.
Apropå Åsa Larsson så har hon och Ingela Korsell börjat skriva på en spänningsserie riktad till pojkar i "mellanåldern". De första två har kommit ut; "Nidstången" och "Grimmen". Själva serien heter Pax. Vi har böckerna på skolan och en pojke i fyran har satt igång med den första och tycker den är jättebra. Jag förstår tanken med serien, att fånga de där oläsvilliga killarna. Men ibland känner jag mig irriterad över att man satsar så hårt på att få igång pojkarnas läsning att man glömmer flickorna. Varför ska man separera alla områden i livet utifrån kön?! Kläder, leksaker, dataspel och nu böcker... Visst finns det typiska "tjejböcker"- hästböcker t ex. Men är det något vi ska eftersträva? Jag vill att min son ska läsa alla typer av böcker i livet, han ska inte gå till pojkhyllan. Samtidigt känner jag mig uppgiven många gånger. Han har, trots att vi kämpat emot, en bestämd bild av vilka färger han ska ha på sina kläder och vilka leksaker som är coola. Borde jag kämpa hårdare mot det här? Eller ska jag låta honom få vara en bland de andra killarna? Jag förstår ju att han gör det för att vara en i gänget. Just nu har jag lite gett upp kampen och tänker att det finns viktigare strider. Det viktigaste är att han blir en empatisk, snäll och vidsynt människa på de stora områdena i livet. Men ja, det är inte lätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar