Just nu är jag inne i en period då det känns roligare att läsa än att skriva. Egentligen handlar det nog om att jag borde använda all ledig tid till studier. Och då tar jag till min vanliga flyktmetod (i stället för att ta mig i kragen och plugga), nämligen att läsa allt jag kommer över som inte har med studierna att göra.
Helena Blavatsky verkade vara en fängslande personlighet. Hon rymde från sin 22 år äldre man  när hon bara var 17 år. Under 24 år reste hon sedan runt i Europa (fast i efterhand odlade hon myten att hon varit i mycket mer spännande länder och varit mer om exotiska och djärva upplevelser). Hon ses som teosofins grundare och vare sig hon var en skojare eller inte så påverkade hon omvärlden och historien.

Idag har jag kopplat av i solskenet på altanen med en gammal Nora Roberts; "Pärlor från månen", den andra delen i triologin som utspelar sig på de irländska hedarna. Det vimlar av magi och sägner, romantik och hett humör. Hennes tidiga böcker är inte lika drillade och planerade som de senare. Det är mer berättarglädje och fantasi vilket gör dem på ett sätt roligare att läsa trots att de inte är lika proffsigt skrivna.