Lättsam romantik och söndagsångest

Efter en ganska lugn och skön helg laddar vi nu inför veckan. Söndagsångesten ligger på lur. Det finns inget mer plågsamt än en måndag efter lång ledighet. H stötte på en dagiskompis på stan igår och plötsligt tyckte han att det kändes ganska okej med dagis igen, tack och lov. Fast jag vet att det inte kommer att vara populärt när klockan ringer tio över sex imorgon bitti. När han ligger där och muttrar med täcket över huvudet har jag inga som helst problem att se honom framför mig när han kommer att vara sisådär 15 år. När jag var fyra vaknade jag alltid pigg som en lärka, så den där genen har han inte fått från mig, minsann.

Efter Isabel Allende har jag kopplat av med  en riktig myshistoria, en sådan där varm och skön bok som får en att bli varm och glad inombords. Inga olösliga problem eller obehag trots livskriser och existensiella livsfrågor. "Hundar, hus och hjärtats längtan" av Lucy Dillon var exakt vad jag behövde den här helgen. Juliet är 31 år och änka. Hennes man Ben har dött i en oväntad hjärtattack och nu vill Juliet helst sitta i sin pösiga röda soffa och titta på tv hela dagarna med sin hund Minton. Diane, Juliets mamma, tänker dock inte låta henne bli kvar där i soffan utan lyckas lura ut henne på hundpromenader med sin egen och andras hundar. Det ena ger det andra och med hjälp av familjens list får Juliet livet tillbaka.
Louise, Juliets syster, som verkar ha det perfekta livet visar sig inte heller må så bra och håller också på att hamna i en svår livskris.