För ett bra tag sedan läste jag "Guldkompassen" av Philip Pullman, en fantastisk ungdomsfantasy som får en att yrvaket titta upp efter ett par timmars läsning och undra var man är.
Nu har jag läst del två, "Den skarpa eggen" där Lyra hamnat i en ny värld för att leta efter stoft. Staden dit hon kommit verkar helt öde,men ganska snart förstår hon varför. Hon lär känna den modige pojken Will och deras öden och uppdrag vävs samman. En sak som jag verkligen gillar med de här böckerna är att de inte väjer för det hemska. Det finns inga garantier för lyckliga slut och allt får inte alltid sin förklaring. Nu har jag den sista boken i triologin kvar och kanske är det där allt får sin förklaring men det är skönt att läsa en ungdomsbok där inte allt är tillrättalagt.
Idag har vi varit på utställning med Ilon Wiklands bilder. Vi lyckades pricka in invigningen så Ilon Wikland var där i egen hög person. Tyvärr var större delen av resten av Uppsala också där så det var trångt, svettigt och omöjligt att höra ett ord av vad hon sa, men fina bilder. Det är alltid roligt att se originalteckningar tycker jag eftersom man får en känsla av hur bilderna är uppbyggda. Jag är också väldigt förtjust i just Ilon Wiklands illustrationer.
Jag har inte läst en ungdomsbok på länge, kanske är läge igen!
SvaraRadera