I morgon börjar vardagslunken igen, i alla fall för två tredjedelar av familjen. T ska börja jobba, H ska på dagis men jag har en dag till innan jag ska hugga tänderna i LGR11, scheman, planeringar och allt vad det nu är... H vägrar lyssna när vi pratar om att det är dags för dagis. Han har gärna semester ett tag till. Fast han kommer nog att tycka att det är kul när han väl är där och får träffa kompisarna.
Morgondagen ska jag ägna åt att införskaffa kurslitteratur till engelskkursen jag ska gå under hösten, träna och ha lite allmän jobbångest sådär som jag alltid har innan skolan börjar. När jag väl är på plats brukar jag dock tycka att det är riktigt roligt, så det ska nog gå bra i år också. Det roligaste är ju, precis som för eleverna, att träffa jobbarkompisarna och höra vad folk har pysslat med under sommaren.
Jag har just avslutat "Den ofrivillige monarken" av Thomas Sjöberg. Det är ju en bok som har levt om en hel del i media. Jag tyckte inte att den var så jättespännande, men ändå lite intressant att läsa. I efterordet skriver författaren att boken blivit nerskriven och fått ryktet om att vara en skandal- och skvallerbok redan innan folk har läst den och det förstår jag. Jag förväntade mig saftigt skvaller och taskigheter om kungahuset, men sådant var det inte direkt. På ett sätt blev jag lite besviken, vem vill inte veta snaskigheter om kungen och Silvia...? Samtidigt så tycker jag att den var seriöst skriven vilket gör den mer trovärdig. Den handlar om kungens uppväxt, ungdomsår, den omöjliga situationen att uppfostra en blivande monark som en "vanlig" människa samtidigt som en blivande monark omöjligt kan leva som en vanlig människa. I den andra delen av boken får man höra om de vilda festerna, synen på kvinnor som kungen och hans gubbgäng har (ingen vacker syn för övrigt) och vännernas press på sig själva att roa och smöra för att platsa i den kungliga sfären.
Jag kan inte låta bli att undra för vems skull 60-åriga karlar lever ett partyliv som om de vore 18? Är det verkligen kul efter 40 år? Ett syfte med boken är, enligt Thomas Sjöberg, att ifrågasätta om det verkligen är rätt att skattepengar ska få användas till fester och unga kvinnor? En annan känslig fråga som tas upp är den kungliga familjens förhållande till nazismen. Även om kungafamiljen idag inte kan hållas ansvariga för vad deras äldre släktingar gjort så menar Sjöberg att de borde ta avstånd och göra upp med sitt förflutna med tydlighet, vilket de inte har gjort.
Jag tycker att det är relevanta frågor och att boken tar upp dem på ett bra sätt. Jag har aldrig varit någon hängiven rojalist, men tar inte heller direkt avstånd till kungahuset men tycker att det trots allt är ett intressant ämne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar