Det blev inget dagis idag heller. Febern ger inte med sig men som tur är finns det plåster och isglassar som piggar upp när livet känns tungt. Vi läser böcker och ser på Pingu, det enda på tv som duger när man är sjuk. Det är rätt mycket bestyr med nallen som också är krasslig, H måste ta tempen på honom (läskigt tycker nallen) och när han har feber, oftast 77, behöver han plåster på benet... Ja, ni förstår ju att det är fullt upp.

Jag har just läst en mycket sorglig bok, nämligen "Du och jag farsan" av Cajsa Stina Åkerström. Hon berättar självutlämnade om sin uppväxt med den komplicerade fadern Fred Åkerström. Fred Åkerström var en extremt begåvad sångare som levde med fruktansvärda inre demoner. Han växte upp med en far som misshandlade honom både fysiskt och psykiskt vilket gav honom ärr inombords som aldrig försvann. Cajsa Stina växte upp i en värld där hon aldrig visste vilket humör hennes pappa skulle vara på. Ena stunden var han bullrigt glad och översvallande för att sedan blixtsnabbt växla till raseri.

Varför, undrar jag när jag läser, är så många konstnärliga genier så trasiga inombords?

Den allra sorgligaste delen av berättelsen är när hon skriver om hans sista år. Under den tid då han behövde sin dotter som mest, deprimerad, sjuk, ensam och svårt alkoholiserad så orkade hon inte riktigt finnas där för honom utan försökte skapa sig ett eget liv.