Ibland blir böner hörda...
I söndagsmorse vaknade jag med en känsla av att något konstigt var på gång. När jag vaknade till liv insåg jag vad det var, jag kände mig pigg!!!!
Hela dagen väntade jag på att det skulle gå över men jag känner mig fortfarande, två dagar senare, vid gott humör. Inte blir det sämre att jag igår gjorde mina sista fyra utvecklingssamtal.

Jag skrev ju om Isabel Allende och att hon inte hade med sig sina sedvanliga andar i den senaste boken. Samma kväll som jag skrivit detta läste jag och då handlade det om att hon alltid sett och märkt av sina anhöriga efter deras död. Så var det med den saken.