Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!

fredag 26 november 2010

i väntans tider...

Nu är vi i väntans tider! Hm, innan mina släktingar och vänner hetsar upp sig och tror att det är något stort på gång så vill jag förtydliga att det är advent jag syftar på!
Idag fick skolans elever gå till kyrkan på adventsfirande. Jag har ju aldrig varit med på det på just den här skolan eftersom jag är ny för året men baxnade lite när jag insåg att det inte var långt ifrån en riktig gudstjänst vi var på. För mig är det alltid ett dilemma det här med hur skolor förhåller sig till kyrkliga aktiviteter. Man vill ju inte stöta sig med skolans traditioner och visst är det bra att vara med och se hur det går till i kyrkan eftersom det är en del av undervisningen. Samtidigt vet jag att bara i min klass finns det minst en muslim som visserligen inte protesterar men jag undrar vad föräldrarna egentligen tycker.Jag misstänker också att om vi dragit med klassen till en moskè och firat ramadan så skulle vissa svenska föräldrar ha rätt mycket synpunkter på det.

Sedan så väntar vi också på att alla jobbiga snuvor ska försvinna så att vi orkar vara glada och kommer in i den rätta julstämningen...

Boken som just nu förgyller min vardag är Isabel Allendes senaste verk "Summan av dagarna", ett brev, eller redogörelse, till den döda dottern Paula där hon berättar om familjen och livet i stort och smått. Jag är en trogen beundrare av Isabel Allende, ända sedan "Andarnas hus" och även om jag inte tycker att allt hon skrivit är fantastiskt så tycker jag att allt är bra.
Det som förvånar mig i den här boken är att hon, till skillnad från i hennes andra böcker är så pragmatisk. Jag har alltid tyckt om hennes sätt att väva in lite övernaturligheter i sina texter. I hennes böcker brukar döda och levande traska sida vid sida om man så säger... Men i den här boken finns inte mycket sådant, vilket inte gör den sämre på något vis eftersom hon har en förmåga att göra de flesta historier fängslande eller dråpliga, men som gör att det blir en annan typ av berättelse än vad jag är van vid från henne.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar