Äntligen är det helg! Vi har fått klara oss själva i veckan eftersom T har varit på älgjakt och det har varit lite meckigt med logistiken. Men nu ser vi ljuset i tunneln och humöret är uppåt på oss alla. Vi har dessutom fått rapporter om att T har skjutit en älgko idag, så nu ser jag framför mig den härliga filén som snart ska ligga i min frys. Traditionen är att den som skjuter får filén (om de inte har ändrat reglerna sedan sist T sköt förstås)...

På jobbet stressar vi med de sista förberedelserna inför Meröppet-invigningen. Igår kom det upp snygga skyltar och tidigare i veckan fick vi nya bilderbokstråg. Det är en ren fröjd att komma in där varje morgon. Men jag längtar tills allt är helt klart och man kan sätta igång med roliga projekt i stället för att bara städa och flytta runt på böcker.
På onsdag ska det tydligen vara pressträff och jag och min kollega är beordrade att vara där och posera på bild och ge kloka kommentarer. När Upplandsnytt var där för snart ett år sedan och gjorde ett reportage om Meröppetsatsningen så var jag väldigt oförberedd, fick veta samma morgon att reportern skulle komma. Han intervjuade mig och filmade mig där i biblioteket. Jag hade en hemsk hårdag,två dagar innan frisörbesök, och tänkte att det var en evinnerlig tur att det bara skulle flimra förbi på lokalnyheterna. Ha! Trodde jag! Det där klippet har snurrat på svt i ett halvår, varje gång ordet bibliotek nämns så har man kunnat se mig gå omkring med en bok i handen, med ful frisyr och mindre smickrande vardagsjeans...Nu har det tack och lov inte använts på ett tag men jag är glad att jag är förvarnad så att jag åtminstone kan se presentabel ut på onsdag.

Idag vill jag tipsa om en barnbok, en hästbok för mellanstadiet ungefär. Men passar säkerligen för duktiga läsare på lågstadiet också, nämligen "Indra Larssons inte helt perfekta hästliv" av Lin Hallberg. Lin Hallberg är en fantastiskt populär författare på mitt bibliotek med sina hästböcker om Teddy och Sigge och det här är en helt ny serie.
Indra älskar djur och allra mest hästar. Hon har möss, en kanin och zebrafiskar men ingen häst. Det finns inget hon inte kan tänkas göra för att få en häst och hon gör en hel del. När hon cyklar hem från skolan en dag så har det flyttat in tre hästar i hagen hon cyklar förbi. Men hur ska hon nu bete sig för att få umgås med hästarna? Ägaren är inte helt positiv till Indras ansträngningar men hon kämpar på.
Det här är en bok som handlar om hästar, men lika mycket om att inte ge sig till något pris. Det handlar om att drömma och att höra till. Indra är en väldigt rolig tjej som handlar först och tänker sedan, i bästa fall.
Hon lär sig aldrig av sina misstag och jag fnissade högt när det på ett ställe står att hon tänker att: det här är kanske den gången hon skulle tänka efter innan hon gjorde något, men nej, det gjorde hon inte. Jag gillar det skarpt och hon lyckas ändå ganska bra i slutänden. Nästa vecka kommer jag att bokprata om den här boken för treorna och jag hoppas att jag lyckas sälja in den. Tyvärr verkar inte bokomslaget vara så tilltalande för mina hästboksfantaster så jag får nog jobba lite extra för den.

Och så är det 11 september...

Tänk, det har gått 16 år sedan Anna Lindh mördades. Jag såg en intervju med vår nya utrikesminister idag; Anne Linde, lustigt att deras namn är så lika. Hon pratade om att Anna Lindh och Margot Wallström är viktiga förebilder. Det ska bli intressant att se vad hon gör av det.

Dessutom är det 18 år sedan terrorattackerna i USA.

En bok som jag inte fastnade för var "Orkidépojken" av Helena Dahlgren. Boken beskrivs som en mörk och mystisk berättelse i sann Twin Peaks-anda. Jag har inte någon relation med Twin Peaks, annat än att jag inte fick se det på tv när jag var liten och just då gärna hade sett det. Så det kanske är där problemet ligger. Hanna och Zeb är bästisar och har bestämt att de ska åka till London efter studenten. Men först har de en sommar då de jobbar på kyrkogården, festar och tittar på Twin Peaks.
En tjej försvinner under mystiska omständigheter vilket påverkar de två kompisarna. Hanna och Zeb följer även en mystisk blogg skriven av "Orkidépojken". Sommarens händelser påverkar speciellt Hanna. Jag vet inte, boken handlar mycket om ensamhet men jag tappar intresset när handlingen stagnerar på något sätt. Mystiken blir det viktiga men inte tillräckligt mystiskt för att jag ska fastna. Boken har fått bra kritik på sina håll så det kanske är jag som inte förstår storheten i den...

Jag ska få åka på bokmässan! Tillsammans med tre kollegor ska jag få lulla runt där i två dagar. Det känns otroligt kul. Jag har redan alldeles för många saker jag vill se och höra, men jag ska försöka pricka in när den nya läsambassadören presenteras tänkte jag. Förra gången, för två år sedan, hamnade jag av en slump på tillställningen när Johan Anderberg klev upp på scenen och det var nästan lite Nobelpriskänsla över det hela.
Roligt är också att min syster ska dit en av dagarna så då får jag kanske träffa henne en liten stund också. Fast vi har ju helt olika typ av jobb så jag har en känsla av att vi inte kommer att dras till riktigt samma saker. Hon jobbar mot folkhögskolor.
Idag har jag varit hemma, lite krasslig. Jag är den sista i familjen som drabbats av höstförkylningen, inte lika snuvig som de andra två, men med lite feber och värk i olika delar av kroppen. Så jag har, bortsett från att klia Speedy bakom öronen, sett en hel dokumentärserie om Donald Trum på svt-play.

Donald Trump- Vägen till makten

Som alltid vill jag förstå. Vad har skapat den här fullständigt galne mannen och hur i hela fridens dagar har han lyckats bli president? Nu ska man inte glädjas åt att vara sjuk, men jag kanske inte hade orkat ge mig i kast med serien annars. Varje avsnitt är nästan en och en halv timme långt och det är tre avsnitt, men nu när jag sett hela tycker jag att det var väl värt det. Jag tycker faktiskt att jag lärt mig en hel del och fått ledtrådar till hela den bisarra historien. Nu undrar jag bara hur det kan finnas så många blinda, högt positionerade amerikaner som gång på gång missat chansen att stoppa galningen?! Om ni orkar så se den!

Äntligen dök Elin Olfssons senaste bok "Herravälde" upp till mig på biblioteket. Som jag väntat...
Jag tyckte mycket om den. Jag tycker mycket om Alice, den "fina" flickan som levt hela sitt liv i skuggan av sin lillebror som dog när han var åtta. Halvard tycker jag också mycket om. Halvard som är barn till Jons-Kari, fyllkajan som tar emot karlar för att få sprit. Brita behövde nästan hela boken innan jag började  tycka att hon var okej. Hon är syster till Halvard, misslyckas med allt i livet och är bitter på Alice som har allt (i Britas ögon). Fast, långt innan jag började känna sympati med Brita så tyckte jag synd om henne. Thomasine måste jag också tycka om. Om Fredric, Anna och Gussa tycker jag inte!
Året är 1921. Kvinnorna ska få rösta men karlarna gör mest som de vill med dem. Och hur ska man orka sätta sig in i politik när livet handlar om att överleva? Alice är gift med Fredric men kan inte glömma Halvard som hon älskat ända sedan den gången han försökte rädda en älg från att drunkna. Det är en händelserik bok och mer än en gång tänkte jag att det här kommer aldrig att gå vägen. Handlingen är kanske aningens osannolik och fantastisk ibland, men å andra sidan så överträffar ju verkligheten dikten emellanåt också och jag struntar i om det är lite väl fantastiskt och köper historien rakt av.

Så var det tisdag med sovmorgon för mig. Insåg att vi nu är inne i en helt ny era när jag följde vår fjärdeklassare till bussen, inte för att han egentligen behöver sällskap utan mer för att det är mysigt att ha någon att prata med en stund. Så nu har jag en massa tid för eget pyssel, när jag inte behöver följa med till skolan på tisdagarna. Tänkte lufta kaninen men han pep in under soffan, snabbt som blixten och så var det med den saken. I helgen satt han på sin sten och stirrade intensivt på småflickorna som lekte i parken. När de sprang så sprang Speedy åt samma håll. Han hade bra gärna velat vara med och lekt, det behövs ju alltid en stallkanin tror jag att han tänkte!
Igår tränade jag efter jobbet. Jag har inte återhämtat mig än. Värmen gjorde att jag blev svettig bara av att cykla dit. Sedan skulle jag cykla hem och efter det så orkade jag med nöd och näppe duscha. Konditionen är kanske inte riktigt på topp än så länge.

"Du och jag mot världen" är en Novellixnovell av Zulmir Beĉeviĉ (tecknen i efternamnet blev upp och ned men jag har inte rätt tecken på mitt tangentbord). Det är berättelsen om barnet som flytt till Sverige med sin mamma men fått lämna pappan kvar. Han är helt säker på att pappa ska komma efter och han vägrar leva under tiden. Som jag sagt förut, ibland är det tur att det är en novell för jag skulle inte orka med mer, trots att det är fruktansvärt bra. Det korta formatet ger berättelsen en oerhörd skärpa och säger mer än många 400-sidors romaner gör.

Tre dagar av veckan har gått och kroppen och huvudet börjar sakta vänja sig vid att det är jobb igen. I måndags kom jag inte ihåg hur man larmade av dörren eller vad jag brukar göra när jag kommer in på biblioteket, det känns som ett tecken på att jag verkligen kopplat av.
H har börjat på sin nya skola och det verkar gå bra. Han har kommit ner till frukosten på ett hyfsat humör. Nu ska han åka buss själv vilket är väldigt spännande och jag har en känsla av att han kommer att växa inombords av det nya ansvaret.

 

Jag är helt inne i del tre av Lucinda Rileys "De sju systrarna". Egentligen borde jag ha haft ytterligare en veckas semester för att få läsa ifred. "Skuggsystern" handlar om Star, den blyga, tysta systern som levt sitt liv väldigt nära Cece, en annan syster. I sökandet efter sitt ursprung hamnar hon i en anrik, och antik bokhandel i London. Det verkar som att hon på något sätt är släkt med den excentriska ägaren och hans familj, men hur? Utan att avslöja allt för mycket så kan jag berätta att Beatrix Potter finns med på ett hörn...



Lite mellan övrig läsning så har jag äntligen, efter åratals klappande på den, läst John Greens ungdomsbok "Förr eller senare exploderar jag". Det är en sådan där bok som man bara måste ha läst när man är skolbibliotekarie känner jag. Och ja, den var precis så bra som jag hört. Fast jag grät inte vilket förvånade mig lite. Hazel är sjutton år och har obotlig lungcancer. Hennes mamma tvingar henne att vara med i en stödgrupp med andra cancersjuka ungdomar trots att Hazel tycker att det är tråkigt. På ett möte dyker Augustus upp, en överlevare med  stor personlighet! De finner varandra direkt. Jag känner att jag inte kan beskriva boken rättvist. Men det handlar om kärlek, sorg, ilska, livsglädje, att leva och veta att man ska dö, att vägra bli ett offer....Och jag bara älskar Hazel och Augustus som är sig själva utan kompromisser och deras enastående personligheter.

Sista semesterdagen...

Fredag!
På  måndag sätter allt igång igen. Känslan är både lite förväntansfull och lite ångestladdad. Har smygstartat med att kolla en del mejl, bara för att inte råka ut för några obehagliga överraskningar och stressnivån ökade en aning när jag insåg att det inte blir någon mjukstart direkt. Hösten är full med saker redan, invigning av Meröppet, fortsatt organisation av biblioteket, horder av elever att pyssla om, bokmässa och möten. Bokmässan ska jag anmäla intresse för så snart jag är på plats. Bara det inte krockar med något av alla de andra saker som händer under den kommande tiden.
Idag ska jag och H åka och spela badminton, det är sommarens grej för oss. Vi har ett hopfällbart resebadmintonnät som vi har kört en del med. Men idag blir det på en riktig bana.
Vi har haft en skön vecka. H har varit på bio två gånger och spelat en massa Minecraft. Lite väl mycket kan en mamma tycka, men samtidigt så kan det vara skönt att få göra exakt det man vill någon gång ibland, det tycker ju även jag. Mellan varven har det varit första fotbollsträningen, kojbygge med kompis, hoverboard-åkning och serietidningsläsning. Det där med bokläsning gick mycket bra i början av sommaren men nu är det Bamse och Kalle Anka-pocketar som gäller.

Jag har läst



och håller just nu på med







 Men efter det blir det äntligen tredje delen av "Sju systrar"

Tillbaka i Uppsala då! Vi åkte hem lite tidigare eftersom H höll på att längta ihjäl sig efter att få vara med en kompis. Vi har haft en skön vecka, lullat omkring här hemma, plockat jordgubbar och hallon på Ulva kvarn, kokat sylt, varit ett par dagar på landet och lite sånt.
Jag har läst en hel del även denna vecka, men också börjat lyssna ikapp mig på alla poddar jag följer till vardags. Under sommaren har det inte kommit så många avsnitt men nu verkar alla i stort sett ha vaknat till liv.

I  mitt liv har det alltid funnits ganska många tanter. När jag var liten fick jag då och då följa med min farmor till hennes väninnor och mostrar. Det var mycket pladder, kaffe och kakor. Det var kanske inte alltid jättekul, men nu i efterhand är jag glad att jag var med om det eftersom det är en länk till historien och min farmors liv. Min mormor bodde i Stockholm så henne har jag inte följt på samma sätt, men visst har jag suttit med henne också på olika ställen och lyssnat och jag har samma känsla även för de fikastunderna.
Så när jag läste boken "De sista tanterna" av Fatima Bremmer så var det med stor igenkänning. Boken handlar om den generation kvinnor som föddes på 20-30-talen, var en generation före de första tonåringarna och som växt upp med att gå direkt från att vara barn till att bli vuxna, med en tydlig ram runt vad det innebär att vara vuxen.

Det handlar om Sverige, hur samhället och nya generationer förändrats medan dessa tanter levt kvar på sitt sätt, i sin egen takt. Många har varit hemmafruar under större delen av sitt vuxenliv och sett det som sitt jobb och största ansvar. Ett kapitel handlar om tanterna och maten, ett annat om tanterna och kläderna. Det är dels en beskrivning av den värld och de ting som tanterna levt med, dels får vi lära känna några av dem personligen och höra hur de resonerar. Om man är intresserad av svensk historia tycker jag att man ska ge sig på den här boken för den har verkligen mycket att berätta!

En helt annan bok jag har läst är "Obs: flirt" av Lovisa Wistrand. Först hade jag svårt att ta mig in i boken och jag tyckte att den kändes aningens ointressant. Men som ju ofta är fallet så ville jag efter ett tag veta hur sjutton det skulle gå. Och jag började tycka om huvudpersonen Isabel lite mer efter ett tag även om jag kanske tyckte att hon var lite väl naiv på vissa sätt. När jag läst klart var jag förstås tvungen att kolla upp författaren och insåg att det är rätt mycket av sin egen historia hon berättat. I alla fall...Isabel ägnar i stort sett all vaken tid åt att skriva och hennes dröm är att bli författare. Hon bor ihop med sin barndomskärlek och ska gifta sig om ett år. För att nå sin författardröm går hon på skrivarkurs och där träffar hon bland annat Per, en sympatisk varm och snäll man. Per och Isabel blir snabbt vänner men nästan direkt börjar Isabel känna mer, inte bra, varken med tanke på att hon snart ska gifta sig eller med tanke på ålderskillnaden. En stor del av boken utspelar sig som chattmeddelanden på telefonen vilket funkar väldigt bra må jag säga.