Tillbaka i Uppsala då! Vi åkte hem lite tidigare eftersom H höll på att längta ihjäl sig efter att få vara med en kompis. Vi har haft en skön vecka, lullat omkring här hemma, plockat jordgubbar och hallon på Ulva kvarn, kokat sylt, varit ett par dagar på landet och lite sånt.
Jag har läst en hel del även denna vecka, men också börjat lyssna ikapp mig på alla poddar jag följer till vardags. Under sommaren har det inte kommit så många avsnitt men nu verkar alla i stort sett ha vaknat till liv.

I  mitt liv har det alltid funnits ganska många tanter. När jag var liten fick jag då och då följa med min farmor till hennes väninnor och mostrar. Det var mycket pladder, kaffe och kakor. Det var kanske inte alltid jättekul, men nu i efterhand är jag glad att jag var med om det eftersom det är en länk till historien och min farmors liv. Min mormor bodde i Stockholm så henne har jag inte följt på samma sätt, men visst har jag suttit med henne också på olika ställen och lyssnat och jag har samma känsla även för de fikastunderna.
Så när jag läste boken "De sista tanterna" av Fatima Bremmer så var det med stor igenkänning. Boken handlar om den generation kvinnor som föddes på 20-30-talen, var en generation före de första tonåringarna och som växt upp med att gå direkt från att vara barn till att bli vuxna, med en tydlig ram runt vad det innebär att vara vuxen.

Det handlar om Sverige, hur samhället och nya generationer förändrats medan dessa tanter levt kvar på sitt sätt, i sin egen takt. Många har varit hemmafruar under större delen av sitt vuxenliv och sett det som sitt jobb och största ansvar. Ett kapitel handlar om tanterna och maten, ett annat om tanterna och kläderna. Det är dels en beskrivning av den värld och de ting som tanterna levt med, dels får vi lära känna några av dem personligen och höra hur de resonerar. Om man är intresserad av svensk historia tycker jag att man ska ge sig på den här boken för den har verkligen mycket att berätta!

En helt annan bok jag har läst är "Obs: flirt" av Lovisa Wistrand. Först hade jag svårt att ta mig in i boken och jag tyckte att den kändes aningens ointressant. Men som ju ofta är fallet så ville jag efter ett tag veta hur sjutton det skulle gå. Och jag började tycka om huvudpersonen Isabel lite mer efter ett tag även om jag kanske tyckte att hon var lite väl naiv på vissa sätt. När jag läst klart var jag förstås tvungen att kolla upp författaren och insåg att det är rätt mycket av sin egen historia hon berättat. I alla fall...Isabel ägnar i stort sett all vaken tid åt att skriva och hennes dröm är att bli författare. Hon bor ihop med sin barndomskärlek och ska gifta sig om ett år. För att nå sin författardröm går hon på skrivarkurs och där träffar hon bland annat Per, en sympatisk varm och snäll man. Per och Isabel blir snabbt vänner men nästan direkt börjar Isabel känna mer, inte bra, varken med tanke på att hon snart ska gifta sig eller med tanke på ålderskillnaden. En stor del av boken utspelar sig som chattmeddelanden på telefonen vilket funkar väldigt bra må jag säga.