Så är det ny vecka igen och nu är det full fart i biblioteket. I torsdags träffade jag sexåringarna och ja, det var lika roligt som vanligt. Genom åren har jag träffat ett otal förskoleklasselever och ibland tänker jag att de där roligheterna borde återkomma, jag borde känna igen deras sätt att tänka och resonera. Men varje årskull är unik och rolig på sitt eget sätt. Det är bara att ta på sig säkerhetsbältet och köra.

När jag presenterade mig i torsdag och berättade att jag är bibliotekarie så var det en som verkligen kämpade för att försöka säga ordet bibliotekarie (inte det lättaste, det kan jag förstå). Till sist ropade han BOKOTARIEN! Det har jag faktiskt aldrig blivit kallad förut. När jag berättade om det hemma så tyckte familjen att det lät som en dinosaurieart. Hm...Jag skulle aldrig erkänna det, men det tyckte jag kanske också lite.

Vi fastnade också på ordet hundöron. Ett intressant ord på så många sätt och man såg hur flera satt där och tänkte på olika sorter.

I helgen har vi varit på landet, grejat i trädgården och ätit surströmming. Mums! sa jag Urrrk! sa 15-åringen.

I år är det verkligen äppelår och vi plockade fler kassar. T kokade äppelmos igår kväll och jag gjorde äppelringar och hängde på tork. Vi får se hur det går, om det är tillräckligt torr luft i vårt kök.

 

I "Familjen Bridgerton Vad hände sedan?" avslöjar Julia Quinn vad som hände efter alla syskonens himlastormande kärlekshistorier. Varje syskon har fått sin egen epilog. Lite kul upplägg även om det var mycket tydligt att det var lyckliga slut och feel good för hela slanten som gällde. Även i den historia som var mest dramatisk och som hade kunnat sluta sorgligt så gick det bra till sist.

"Kirskålsgrannar" av Jenny Clevström är en svensk serie, utspelar sig i Skåne och handlar om Pommie som älskar sin trädgård och som lever för den stora trädgårdsdagen då de bästa trädgårdarna i trakten utses. Pommie brukar vinna i de flesta kategorierna, så är det bara. Men det här året flyttar Frank in i grannhuset. Frank är en trädgårdskändis och plötsligt får Pommie en känsla av att hennes ohotade trädgårdskungadöme är hotat! Hon påbörjar en undersökning för att se om han har rent mjöl i påsen.Tyvärr slutar det allt som oftast med att hon snubblar, ramlar i vattnet eller råkar ut för något annat pinsamt. 

En lättsam feel good som jag kände mig tveksam till först men i slutändan ändå tyckte var okej.

Just nu läser jag del 2, "Tistlar i handelsträdgården", även den lättsam och lite småputtrig. 

 Skolan är igång och igår troppade det första gänget elever in på rasten, samma som hängde här i våras. Vi får se om de växt på sig under sommaren eller om de fortfarande är lite busiga. Två av tjejerna blev i alla fall överlyckliga när de upptäckte att jag investerat i två böcker om Taylor Swift. Så då kände jag mig lite nöjd.

På två dagar har de också lyckats smälla upp ett antal skolbaracker precis utanför fönstret i biblioteket. Det är det första steget i byggnaden av den nya skolan tror jag och barackerna ska tjäna som klassrum under byggets gång. Lite trist är det att nu stirrar jag in i de där barackerna och kan inte se något annat. Vi lär också få det mörkare i lokalen eftersom de skymmer solen.

Idag kommer första årskursen. Det är femmorna jag ska träffa och jag känner mig glad och lite förväntansfull. Imorgon blir det träff med de nya sexåringarna. Jag har suttit och gjort lånekort i ett par dagar åt dem och insåg hur oerhört små de är, man glömmer det varje år. Några fyller inte sex förrän i slutet av december. 

När jag åkte hem efter semestern släpade jag med mig ett gäng böcker som ingår i bokcirkeln som jag, min syster , pappa och faster kör med. När vi köpt och läst böcker så skickar vi vidare dem till varandra. Ibland blir det rundgång och samma böcker cirkulerar flera gånger vilket har fått mig att rensa lite i sommar och nu funderar jag på var dessa böcker ska hamna...

I alla fall...

Mitt höstprojekt är att plöja igenom så många av de där böckerna som möjligt så att de inte bara blir liggande. Hittills har det blivit fem stycken vilket jag är nöjd med.

"Smultrontjuven" av Joanne Harris är en fortsättning på "Chocolat", ni minns den som filmatiserades av Lasse Hallström.

Vienne är en häxa med två döttrar Anouk och Rosette. Hon har slagit sig ner i den franska byn Lansquenet-sous-Tannes där hon har en aningens magisk chokladbutik. Anouk har flyttat med sin pojkvän (till Viennes stora sorg) och Rosette är en mycket speciell person. 

När den gamle blomsterhandlaren Narcisse dör så låter han Rosette ärva hans skog vilket väcker mycket upprörda känslor i byn.

Först trodde jag att jag inte skulle gilla boken alls och jag hade inte heller förstått från början att det var en fortsättning på "Chocolat" som jag inte läst utan bara sett filmen. Men sedan kom jag igång och blev fast. Bokens språk är vackert, rikt och med magi.

Nästa bok innehåller sagor om de nordiska gudarna. Det är Katarina Harrison Lindbergh, fru till historieprofessorn Dick Harrison för övrigt, som skrivit "Nordiska gudasagor".

 

Det är fascinerande då jag ju läst de där myterna i olika versioner, senast av Neil Gaiman, och någonstans borde jag bli trött på dem? Men nej, varje författare som tar sig an dem gör det med sin egen vinkling och vips blir det intressant. 

Jag har dessutom fastnat för en podd som Katarina Harrison Lindbergh och Dick Harrison driver tillsammans som heter "Harrisons dramatiska historia" där de går igenom viktiga historiska företeelser och skeenden. Dick är aningens påfrestande ibland med långa förklaringar och utläggningar och låter väl kanske inte alltid sin fru komma till tals men de gör ändå podden på ett spännande och intressant sätt.

Så till något helt annat.

"Allt vi aldrig kom över" är en feelgood som jag sett snurra ganska mycket på BookTok. Den är skriven av Lucy Score och innehåller kärlek, dramatik, humor och ett överraskande rått språk när det kommer till sex, för sex innehåller den verkligen också. 

Jag läser väldigt mycket och reagerar sällan på råa uttryck men i den här så kände jag mig ibland som en pryd tant. Med det sagt så fnissade jag olämpligt högt några gånger på bussen och jag kommer att läsa mer av henne.

"Semesterbokhandeln" av Kiley Dunbar är en feelgod som jag faktiskt köpt själv. Titeln kändes klockren när jag travade in på bokhandeln första veckan på semestern.

Nu kanske handlingen inte var riktigt, riktigt lika klockren som titeln men den passade ändå mycket bra i hängmattan.

Jude svarar på en annons där man får driva en bokhandel under två veckor, bo ovanpå affären och sköta ett café. Tanken är förstås att hennes pojkvän ska följa med men så blir det inte. 

När Jude kommer fram, redo att sköta bokhandeln ensam, så dyker det upp en stor luns till karl som säger att han minsann också fått uppdraget samma veckor. Inte bra! Eller...?

Min sista bok så här långt är en biografi om Björn Afzelius. Jag är uppväxt med musik av Björn Afzelius och Mikael Wihe, min mamma lyssnade väldigt mycket på dem och jag gissar att det är därför boken hamnat hemma i mina föräldrars bokhög.

"Björn Afzelius En god man (och bara en människa)" är skriven av vännen Gunnar Wesslén. Intressant men kanske inget stilistiskt mästerverk. Man får veta en hel del om Afzelius liv och jag kan bara konstatera att han var en väldigt trasig människa med många bottnar.

Snart börjar skolan...

 Den här veckan har jag känt mig som en stövare som fått upp ett spännande harspår...Det är något med de där dagarna före skolstarten som alltid får igång mig. Kanske är det för att jag levt med terminsstarter i hela mitt liv, först som lärare i 20 år sedan som skolbibliotekarie i 8. Förmodligen har det satt sig i kroppen så att den dagen jag blir pensionär så kommer jag fortfarande att bli lite uppihejsan när det närmar sig.

Nåja, jag har fått kramar och glada vinkningar på skolgården under veckan av glada fritidsbarn som längtar efter sitt bibliotek. Och lärarna är utvilade och förväntansfulla, fulla med ideér och entusiasm inför terminen. Vi har redan pratat om att ha lästemaveckor under hösten, förra året var det så lyckat och jag har verkligen lobbat för att vi ska köra det i höst igen. Jag har fått tipsa om högläsningsböcker, typiskt nog gjorde jag inget häfte med högläsningstips och skickade ut i år eftersom intresset brukar vara svalt.

På tisdag kommer eleverna och då blir det fullt upp gissar jag. Redan på torsdag får jag träffa de nya sexåringarna och igår när jag gjorde deras lånekort så insåg jag att jag känner rätt många, en del brukar komma till biblioteket med sina föräldrar eller förskolan och några träffade jag för sex år sedan på BVC-träff. Helt galet att tänka sig att de är så stora att de ska börja i skolan.

 Lucy Diamonds senaste bok "Allt kan hända" handlar om Lara och hennes dotter Eliza. Lara är körskollärare, ett jobb hon skaffade när hon blev mamma eftersom hon behövde ett tryggt jobb med bra arbetstider. Hon har levt hela sitt föräldraliv utifrån de premisserna, trygghet och stabilitet. Men när Eliza fyller 18 så kräver hon att få svar på frågan vem som är hennes pappa, en sak som Lara försökt undvika att tänka på under åren. 

Eliza kräver svar och Lara ger med sig, de ska försöka hitta pappan. Hon har själv frågor som hon vill ha svar på.

Letandet blir en känslomässig berg-och dalbana för alla inblandade och som vanligt är det bra när Lucy Diamond är författaren.

Lärarna är tillbaka och fritids har startat. 

Vårt kontor har blivit storstädat, hände i fredags efter vissa förhandlingar med städpersonalen. Det där med städning i offentliga lokaler är alltid spännande. Jag tycker att det är helt okej att det behöver vara tomt på golv och ytor för att man ska få städat men samtidigt så innebar det till exempel nu med mitt kontor att jag ägnade ett antal timmar åt att städa skrivbord och kånka ut möbler, lådor och vagnar till vårt lilla kök, för att golvet skulle vara tomt. Därefter har de städat golvet jättefint och till och med lagt på golvpolish. Men faktum är att det tog dem en halvtimme högst så frågan är vem som egentligen städat...

Igår hade vi pop upp med bokbussen. Vi åkte till ett område där det skulle pågå andra sommarlovsaktiviteter, ställde upp oss, plockade fram tipsrunda, pyssel och målarbilder. Min kollega var där förra veckan och gjorde samma sak och barnen i området visste därför att vi skulle återkomma. När de såg bussen kom de springande och cyklande, 14 barn för att vara exakt. De var som gräshopporna i Egypten, helt galna. Vi kom dit en halvtimme innan det skulle börja för att ställa i ordning men det var bara att inse att det inte gick att få dem att vänta. Efter ungefär 40 minuter (med andra ord strax efter att vi egentligen skulle ha varit igång) så kände de sig färdiga och försvann lika plötsligt som de kommit. Bokbusschauffören och jag satte oss på varsin campingstol, som urvridna disktrasor. Vi var där i två timmar och det kom fler barn men inte alls med samma intensitet som den första flocken.

Idag ska vi till nästa ställe, men jag är rätt övertygad om att det blir betydligt lugnare. Det är inte så långt från mitt lilla bibliotek och här känner jag alla barn så då blir det en annan sak.

Tydligt var det i alla fall igår att många barn är i stort behov av något som händer så här i slutet av sommarlovet.

"Vuxen på låtsas" är Lucy Dillons senaste bok.

Robyn får sparken från sitt mäklarjobb och hoppar in några dagar i sin systers städfirma. Det är ironiskt eftersom Robyn aldrig någonsin fixat att ha ordning och reda, inte på några områden av sitt liv. 

Hon paras ihop med firmans bäste städare, Jim, och de båda driver varandra till vansinne. Robyn har inte helt lätt att få ett nytt jobb och de där dagarna blir till några veckor. Det är inte bara arbetslivet som krånglar, Cleo, systern, och deras mamma har båda hemligheter som de inte vill prata om. Det fungerar ända tills det brakar och allt kommer fram. 

Jag gillar alltid Lucy Dillons böcker och det här var inget undantag.

Tyvärr gick jag från den härliga läsupplevelsen till en bok som jag inte alls fastnat för. Tur att den är lättläst.

Just nu läser jag "Månas kristallbod" av Lilly Emme och Sara H. Olsson. Det är andra delen i en serie som heter "Kvarteret Kronan". Jag har inte läst ettan.

Jag förstår tanken. Det ska vara en lättläst, rolig (och kanske romantisk lite längre fram?) feelgood

Men jag har svårt för den där typen av litteratur som så uppenbart kämpar för att vara allt det där. Karaktärerna har ingen trovärdighet och det blir mest karikatyrer av olika personlighetstyper. Nu har jag, i ärlighetens namn, inte kommit så långt så det finns fortfarande en chans att det ska bli mycket bättre men jag är skeptisk till att det kommer att hända. 

Huvudpersonen Solveig är en populär författare som inte alls lyckas lika bra i privatlivet. Hennes intensiva och galna personlighet driver de flesta på flykten. Hon besöker regelbundet en affär som säljer kristaller och liknande. Ägaren till Kristallboden, som affären heter, är Måna, lika galen hon skulle jag säga, helt uppe i det blå bland sin yoga och kristaller. I affären arbetar också Dennis, en fyrtioårig ungkarl som även han är rätt speciell. 

Jaja, vi får se vart det leder men jag känner mig aningens dyster...

 Familjen är hemma igen och ordningen är återställd.

Redan morgonen efter hemkomsten insåg jag att just det... Om jag har ett gott mellanmål som jag förberett och tänkt ta med mig till jobbet så måste jag markera tydligt att det är MITT! Annars försvinner det under natten.

Helgen var lugn. Jag kände mig lite krasslig, det har fortfarande inte riktigt släppt men jag har inte behövt vara hemma från jobbet tack och lov.

Denna vecka har det börjat röra sig på skolgården och jag har sett små parvlar hålla hårt i sina föräldrar när de korsat skolgården på väg mot fritids. Är lite osäker på när skolan börjar men jag tror att det kanske är om två veckor. Om jag inte minns helt fel så börjar de mitt i veckan vilket är smart tycker jag. Chocken att kliva upp och sätta igång vardagen kan vara nog så plågsam även om det är en tredagarsvecka första veckan.

"Moden självhushållning" av Anders Rydell och Alva Herdevall innehåller faktiskt nästan allt man kan vilja veta. 

Jag har läst om odling, hur man tillverkar olika viktiga produkter till hemmet, vad man ska tänka på när man skaffar djur och så vidare. Så pass bra är den att jag har fått T att läsa odlingskapitlet samt beställt den på AdLibris. Vi utökar våra odlingar för varje år och i boken har de lyckats pricka in nästan allt vi håller på med. Och där vi har funderat på varför vissa saker inte lyckats så bra så har vi nu fått tips och förklaringar.

Under sommaren har jag lyssnat en hel del på ljudböcker, främst när jag suttit och vävt. Vissa böcker var bra och vissa mindre bra.

"Det ockultas historia" av Bokasin lät spännande när jag laddade ner den men i ärlighetetens namn så var den rätt tråkig. Den beskriver olika viktiga personer och företeelser i historien som haft med det ockulta att göra. Kanske var det bara sättet att berätta som gjorde det torrt och ganska ointressant?

En annan bok som också lät spännande men som visade sig göra mig besviken var "Familjen Medici, Det vackra folket i Florens"  av Ulla Britta Ramklint. Man kan sammanfatta det med att familjen var väldigt intressant men framställningen i boken var så där. En massa namn rapades upp och många i familjen hette ungefär lika dessutom så det var hopplöst att hålla rätt på dem. Njae, får jag säga...

Sedan började jag på en långserie som heter "Bara Maja" av Liv Almendingen. Jag lyssnade på del 1, "Förbjuden kärlek" samt del 2, "Lögnens pris". Böckerna var väl inga kioskvältare precis men där hade jag ganska låga förväntningar och därför köper jag kvaliteten. Maja är en ytterst fattig flicka som bor med sin syster sedan mamma dött. Hon är vacker och systern är lungsjuk. De hyr ett rum hos en otrevlig man som inte drar sig för att utnyttja de två systrarna. Maja är så gott som förlovad med grannpojken när hon av en slump träffar på en tjusig och rik ung man. Glömde nämna att Maja har en enastående sångröst också vilket får henne att väcka uppmärksamhet. Naturligtvis blir det missförstånd och svårigheter som jag hoppas ska lösa sig i del 3, när jag nu kommer mig för att lyssna på den. Fast, jag misstänker att författaren kommer att dra ut på det i ett antal böcker till. Det är ju trots allt en långserie.

Min sista serie som jag lyssnat på och fortfarande håller på med heter "Glendale Hall" och författaren heter Victoria Walters.

Första boken var bra! Den heter "Hem till Glendale Hall" och handlar om Beth. Historien börjar med att Beth och dottern Isabelle kommer hem till den stora och tjusiga hemgården. Hon har inte varit hemma på femton år. Beth var bara sexton år när hon blev gravid och eftersom familjen var helt emot att hon skulle behålla barnet så rymde hon till London där hon bott sedan dess. Hon har haft kontakt med familjen men vägrat återvända. Men nu har hon blivit ombedd att komma hem eftersom hennes mormor ligger för döden. 

Väl hemma visar det sig att allt kanske inte var som hon trott och trots att hon bara ska vara hemma några veckor så njuter både hon och dottern. 

När så hennes ungdomskärlek Drew dyker upp så blir tillvaron komplicerad men inte helt fel.

Den andra delen; "Nya tider på Glendale Hall" handlar om Beths vän Emily som också bor i London men härstammar från Glendale Hall. Beth bodde hos Emily den första tiden i London. Emily är bagare och älskar det. Hon bor med Greg, en snygg och karismatisk brandman. Hon ser mycket fram emot att åka hem till Glendale Hall och få visa sin hemtrakt för Greg. men när det är dags så ställer Greg till det på mer än ett sätt och Emily får åka ensam. 

Del 2 var inte lika bra som ettan även om jag tyckte att den var helt okej.

Just nu håller jag på med del 3 som heter "Juletid på Glendale Hall" och tyvärr är den inte i närheten så bra som de första två. Nu får vi följa ytterligare en av Beths vänner, Heather, sambo med Drews bror Rory. 

Ett problem med alla tre böckerna har varit att författaren upprepar sig och kan berätta samma sak fem gånger. I första och andra boken så stod jag ut med det eftersom intrigen ändå kändes spännande. Men i den har tredje så är intrigen tunn och då blir de där upprepningarna ytterst plågsamma.

Det finns en fjärde del och jag kommer att lyssna på den och hoppas att författaren rycker upp sig!

 

 

Ikväll kommer min familj hem efter en lång semester! Jag ser verkligen fram emot att träffa dem igen och att allt ska bli som vanligt. Nu är ju inte deras semester riktigt slut än, men ändå.

Igår kväll var jag hos min svärmor och åt pizza, och drack ett par glas vin får jag väl erkänna. Det var väldigt trevligt och jag insåg plötsligt att även om det är skönt att komma hem på kvällarna och slänga sig i soffan så är det bra för en att ge sig ut i världen och umgås med andra människor ibland också. Jag har en förmåga att bli aningens försoffad om jag får chansen.

Under sommarens biblioteksbesök i Jämtland drabbades jag av nostalgi och lånade seriealbumet "Ernie- älgkontakt av tredje graden" av Bud Grace.

 

Under 90-talet var vi storläsare av Ernie-serietidningar. Jag tror att vi prenumererade på dem till och med. Trots att det är så länge sedan vi läste så hänvisar vi fortfarande till den då och då, till exempel vid matlagning när någon säger 

- jag gjorde som Effie, hittade något grönt under diskbänken...

Lite hade jag glömt vilken sjuk och obskyr humor Bud Grace visar prov på i sina serier och jag (och pappa som blev sjukt sugen att läsa när han såg att jag hade albumet) skrattade otroligt mycket  under den där veckan när vi var ensamma på semestern.

Nu börjar jag att fundera på var Bud Grace tog vägen? Han borde vara rätt gammal vid det här laget. 

Augustidikten 2024

 

Hemåt i augusti

Genom skogen i augustinatten,

som att pröva en oseendes förflyttning.

Fötterna avläser stigen,

nötningen över rötter och sten,

buskarna snärtar mot fingertopparna.

Handflatorna känner var stigen går,

vinglande mellan små ängslyckor som växt igen,

träd som fallit i sista stormen,

vattensamlingar i skogsmaskinernas hjulspår.

Bruset från bäcken tar över,

men lilla träbron har rasat

och språnget är ett äventyr

fast det landar i den mjuka mossan,

utan att höras, överröstat av bäcken.

Månen går upp, gör stigen plötsligt synlig,

stugans gavel i en svart kontur.

Ur

-Radfall-

Av

Jonas Modig

-2009-