Äntligen är det helg igen. Jag har haft en bra vecka, men intensiv. På tisdagarna jobbar jag alltid kväll så i tisdags var jag hemma klockan 8. I onsdags var det dags för bokcirkel så då kom jag hem halv 9. Bokcirkeln var väldigt trevlig som vanligt men både torsdag och fredag kände jag mig nästan bakis.
Lisa Wool-Rim Sjöblom är en serieförfattare och debattör som kämpar för adopterade barns rättigheter. Hon är själv adopterad från Korea och upptäckte i vuxen ålder att adoptionen inte gått rätt till. Därefter har hon kämpat på olika sätt med att bekämpa och belysa korrumptionen av adoptioner.
Jag har läst hennes album "Den uppgrävda jorden" där hon berättar om olika människors kamp för att få veta sin historia och få kontakt med sina biologiska familjer. När jag läser så får jag ont i magen över hur myndigheter, sjukhus, och adoptionscentrum behandlat de här familjerna.
Till saken hör att jag är uppvuxen på samma ort som Lisa Wool-Rim Sjöblom och minns henne och hennes bror från min uppväxt. I ärlighetens namn var det nog inte alltid så lätt att växa upp på en liten ort och sticka ut. Det vimlade inte av barn med ursprung i andra länder då på 70- och 80-talet där vi bodde.
Jag kan intyga att det inte behövdes mycket för att vara "annorlunda", ja ni vet hur det kan vara. Jag var också en av alla som inte riktigt passade in. I alla fall så är jag otroligt imponerad av henne, hennes böcker och jobb för att belysa det här.
Hennes bok "Palimpsest" handlar om hennes egen uppväxt och jag står i kö på den på biblioteket.
Min andra bok jag läst är också enastående bra! I år har jag lyckats pricka in flera guldkorn, berättelser som lever kvar i mig och som jag går och tänker på.
"Lektioner i kemi" av Bonnie Garmus har jag redan rekomenderat till flera låntagare, senast igår på bokbussen. Jag fick låna den av min syster som tyckte mycket om den och när jag satt och läste i den på lunchen i veckan så var det minst fyra kollegor som kom förbi och sa
ÅH! den där är sååå bra!!!
Jag tycker så ofantligt mycket om huvudpersonen Elizabeth Zott och hennes dotter Mad. Elizabeth är forskare i USA på 50-talet. Hela hennes liv har varit en kamp där ingen tar henne på allvar. Det enda hon vill är att forska och hon är kompromisslös. Andra människor är ointressanta. Problemet är att de flesta, män och kvinnor vägrar erkänna hennes kunskap och intresse.
Men så dyker Calvin Evans upp. Han är också forskare, intelligent och har vunnit både priser och stipendier. Deras relation börjar med att Elizabeth försöker sno provrör från honom och vid nästa möte spyr han på henne. Kanske inte den bästa starten men han visar sig vara den ende som ser henne exakt som hon är och respekterar henne.
Det finns flera personer i boken som jag verkligen tycker om, människor som kämpar med sina egna liv men som ändå på något sätt eller kanske just därför ser Elizabeth och Mad på riktigt, utan att döma eller ha förutfattade meningar.
Har du inte läst den? Läs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar