Så mycket att skriva om...

 Var ska man börja? Valet, författarbesök, lästa böcker, livet...?

Okej, jag börjar med författarbesöket. 

Marie Bengts var mycket bra på att berätta och jag är supernöjd med besöket. Åtta tanter dök upp, alltid dessa trogna och fantastiska kulturtanter. Det är ingen floskel att de bär upp kulturSverige! En gubbe kom också, som när han tackade för sig i slutet av kvällen hälsade författaren att han gifte sig 1954 och var det något hon behövde kolla upp om 50-talet så var det bara att ringa. Stämningen var bra och vi fick lära oss saker, inte bara om Bengts böcker utan om deckargenren och tidsperioden också. Den fjärde boken är under arbete och ska tydligen utspela sig på en hushållsskola. Det ser jag fram emot.

Nästa punkt på dagordningen får bli livets vedermödor. Förkylningarna duggar tätt hemma hos oss även denna höst. Jag känner mig ständigt bekymrad över trettonåringen som tydligen inte klarar en månad i skolan utan sjukfrånvaro. Igår var han hemma och då hade jag brutalt tvingat iväg honom onsdag och torsdag då jag tyckte att han inte uppvisade tillräckligt seriösa symtom. Både jag och T har också känt oss risiga av och till.

Om en och en halv vecka ska jag åka hem till Jämtland. Det ska bli mysigt men samtidigt är det alltid sorgligt nuförtiden eftersom min mamma inte mår så bra. Varför ska man behöva ha tonåringar som ska frigöra sig, skröpliga familjemedlemmar samt sina egna medelåldersproblem samtidigt? Jag förstår att det blir så för många men ändå. Helst skulle jag vilja ligga under en mysig filt och läsa feelgood-romaner hela dagarna.

För att peppa mig själv och försöka förstå livet gör jag som vanligt, läser en bok om saken och nu har jag två böcker om klimakteriet på gång. "Hej klimakteriet Lite vallningar har väl ingen dött av..." av Åsa Albinsson och Maria Fröjdh innehåller både personliga berättelser av kända svenska kvinnor samt fakta. Vare sig man är i klimakteriet eller har det framför sig, lite oklart för egen del, så är det nyttigt tror jag att läsa om det. Bara en sådan sak som att jag under en period varit orolig för att jag kan ha så fruktansvärt ont i kroppen i perioder. Nu har jag plötsligt läst att det kan ha med klimakteriet att göra. Där ser man...

Och så är det valet då... Första nätterna efter att jag insett hur det skulle gå så kunde jag , på riktigt, inte sova ordentligt. Tankarna har malt och jag kan inte fatta hur så många kunde välja att rösta på SD! Jag vet inte vad som känns värst; tanken att det finns så många svenskar som faktiskt tycker att SD har bra idéer och tankar eller att folk inte har kollat upp vad partiet faktiskt står för?

Båda scenarierna gör mig olycklig. Men så blev det som så ofta, efter att grottat i depp i några dagar så insåg jag att det ju inte är mest synd om mig. Jag har det väldigt förspänt på alla sätt och de som  verkligen riskerar att råka illa ut i och med det här resultatet är knappast hjälpta av att jag deppar ihop och ger upp. Så nu tänker jag att det är kamp som gäller! I stället för att inte orka och våga ta diskussionen så ska jag nu göra allt för att prata om värderingar och ideologier framöver. För så här i början kommer de kanske inte att kunna påverka politiken på alla de sätt de vill (kan man hoppas) men om vi lägger locket på och inte tar diskussionen så tror jag att risken finns att saker och ting smyger sig på och vips så är det för sent.

Så vad läser jag då i dessa bistra tider?

Jag har läst Lucy Diamonds senaste bok som heter "Den sista hemligheten". På ett sätt är den som alla hennes böcker. Man känner igen stilen. Men en sak gör den lite speciell och intressant och det är att huvudpersonen är en man, Dan, som just har mist sin bror Patrick. Dan har alltid känt sig lite sämre, lite mindre lyckad och för att hantera sin sorg bestämmer han sig, efter att ha varit fullständigt förlamad av förlusten i några veckor, att så att säga kliva i sin brors skor och hjälpa familjen med sådant som Patrick gjorde. Han umgås med sina syskonbarn, han hjälper till med Patricks arbetsuppgifter och hälsar på sina föräldrar. Men så börjar det dyka upp hemligheter från Patricks förflutna och plötsligt blir det inte så lätt att veta vad som är rätt att göra.