Ett sätt att veta att tiden går är de återkommande händelser som plötsligt dyker upp och som ofta ger mig känslan av att livet går så fort. Julen är en sådan, ens egen födelsedag och så älgjakten. I vår familj börjar jakten varje år med ett par, tre utflykter till skyttebanan. Jägaren i familjen är alltid stressad och tycker att han borde åka dit minst dubbelt så många gånger. Men så blir det aldrig. Å andra sidan behövs det aldrig för han får alltid till det på slutet.
Förra året var jag hurtig och tog långpromenader med "Den Löwensköldska ringen" i öronen.

Ikväll var det dags igen, det duggregnade vilket förtog lite mina promenadambitioner. I stället har jag avslutat en bok där Selma Lagerlöf också är inblandad. "Alma på Mårbacka" är en riktigt intressant bok skriven av Matts Nilsson. Den handlar om Selma och Mårbacka utifrån hennes husjungfru Almas ögon. Alma jobbade på Mårbacka under några år på 1920-talet och hon var mamma till Matts Nilsson. Boken bygger på Almas minnen, dokument, brev och fotografier från tiden. Vi får veta hur vardagslivet var, vad man åt, hur dagarna såg ut och husets och gårdens historia. Allt sådant där tycker jag är fascinerande och min dröm att någon gång besöka Mårbacka har förstärkts ännu mer.

Rainbow Rowell är en sådan där författare som gör mig glad i själen att läsa. Hennes ungdomsbok "Eleanor och Park" rekomenderar jag varje gång någon frågar efter en bra ungdomsbok. Nu har jag läst "Komma fram" vilket nog kanske räknas mer som en vuxenbok, jag vet inte riktigt. Georgie är gift med Neil och de har två barn. Georgie skriver komediserier för tv tillsammans med sin parhäst Seth. Det är snart jul och familjen har bokat biljetter hem till Neils mamma. Saken är bara den att Georgie och Seth har fått världens chans att få skriva en ny serie, serien de alltid har drömt om. Men det betyder att de måste sitta hela julen och jobba. Neil blir arg och åker med barnen ändå och vägrar svara i telefon. Georgie ringer och ringer men får inte svar förrän hon av en slump ringer från sin mammas fasta telefon. Neil svarar, men han är 15 år yngre och Georgie förstår att han svarar utifrån att de är nykära. Hur förvirrat och snurrigt det än låter så får Rainbow Rowell det att fungera. Jag köper hela upplägget och dras med i historien och kan inte sluta läsa. Trots att den egentligen inte går att jämföra med "Eleanor och Park" så är det i stort sett lika bra och man känner igen sättet att skriva. Nu måste jag kolla upp om det finns fler böcker av henne!