Doften av kladdkaka vilar i luften och ger en skön fredagskänsla. Det är H och hans vän som bakat efter skolan. Inte helt fel att sitta i soffan, kvällsfika och titta på en fredagsfilm. Det är tredje gången de bakar ihop och det märks att de börjar få kläm på det. Denna gång rådde inte samma förvirring om hur mycket en dl är, hur man knäcker ägg och annat som är bra att veta.
Resultatet blev också precis lagom kladdigt.
Imorgon jobbar jag och sedan ska vi på 16-årskalas. Jag lärde födelsedagsbarnet att sticka i somras så naturligtvis ska hon få presentkort på garn.
Det är trevligt på jobbet just nu eftersom jag har sällskap av två damer som sköter förtidsröstningen. Otroligt många har redan röstat på vårt bibliotek. Själv tänker jag göra det på den rätta dagen för stämningens skull. Min plan är också att ta med mig H så att han förstår hur det går till. Jag läste ett mycket oroväckande, upprörande och obehagligt inlägg på Facebook idag, skrivet av en tjej som jobbar på en röstlokal, jag har glömt vad de som jobbar kallas just nu... Hon hade råkat ut för en man som vägrade lämna sitt röstkort till henne för att "hon inte var svensk". Det värsta var att de två andra kvinnorna som arbetade inte sa åt honom. För varje sak jag hör eller läser så får  jag bara mer och mer ont i magen. Vart är vi på väg? Det är som ett urspårat tåg som är på väg utför ett stup. Vill verkligen de här människorna gå åt samma håll som nazismen i Tyskland före andra världskriget?! Jag fattar verkligen inte hur de tänker!