Jag råkade hitta min dikt i brödburken imorse. Hoppsan...
Det är den allra första dikten i samlingen "Hundstunden" av Kristina Lugn.
Varsågoda!
Det finns en massa kvinnor i min ålder
som har ännu sämre anledningar att tycka om sig själva
och tvingar andra att göra det i alla fall
fastän de varken är vackra
eller flitiga på något annat sätt.
Galopp galopp.
Det kanske inte är så löjligt i alla fall
att växtfärga.
Motion är också bra, inte minst för hjärnan.
Och att uttrycka sina känslor i keramik.
För då får man ju samtidigt en massa föremål
som ger hemmet en särprägel.
Något att vara stolt över.
Galopp galopp.
Kristina Lugn, Hundstunden 1989
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar