H konstaterade, lätt förvånad, imorse att veckan snart är slut. Jag förstår vad han menar, den här veckan har verkligen gått fort. Jag har hunnit en sväng till Borås där jag för övrigt fick stora skälvan eftersom vi hade kick off för examensuppsatsen. Vad ska jag skriva om? Kommer jag att klara det? Kommer jag att hinna i tid?
Igår tittade jag ut en kort sekund genom bussfönstret på hemvägen och såg en tuva med vitsippor! Så nu är det vår på riktigt. Ett annat vårtecken är att H har varit två kvällar i sträck och hoppat studsmatta hos grannkompisen. Det är en härlig tid framöver.
Idag, på bussen, satt jag bredvid en stor varghund. Den tyckte att jag luktade gott (kanin kanske) och låg med sin gigantiska nos mot mitt ben en stund. Det var mysigt, även om benet blev helt fuktigt och varmt där han hade haft nosen. Jag skulle väldigt gärna ha en hund...

Jag har läst ut "De oroliga" av Linn Ullman, vår nästa bokcirkelbok. Den var riktigt bra tyckte jag. Det var fascinerande att titta in den värld där giganterna Ingemar Bergman och Liv Ullman regerat. Boken vandrar som tankar och Linn Ullman hoppar i tiden och i språket. Det är tilltalande och känns lite som att läsa hennes dagbok, vilket jag ju har en faiblesse för.
Det kan inte ha varit lätt, att växa upp med föräldrar som var så uppfyllda av sina egna liv och som  tog så mycket plats i världen, men som väldigt ofta inte fanns alls i närheten av sitt barn. Samtidigt som Linn Ullman är brutalt öppen med hur svårt det var så speglar hon mycket kärlek, respekt och förståelse för sina föräldrar. Inspelningarna hon gjorde med sin far under hans sista månader var ömsinta och sa mycket fast de på samma gång inte sa mycket alls.
Jag ser fram emot att diskutera boken med mina vänner. Det finns en hel del att grotta ner sig i.