Sommaren har börjat med pompa och ståt. Först var vi ju och hälsade på Astrid Lindgrens figurer i Vimmerby. Sedan hann vi vara hemma i en vecka och H gick på Turboläger vilket var superkul tyckte H och hans kusin, men de var totalt slut efteråt. Därefter åkte vi en tur till Jylland med samma kusin och hans familj. Vi bodde på det mest fantastiska och lyxiga Bed and Breakfast jag någonsin upplevt, tillbringade en heldag i Skagen, vandrade längs strandkanten i duggregn, samlade vackra stenar, tittade på blåa och vita maneter och grävde ner tårna i sanden. Jag, min syster och hennes konstintresserade dotter besökte Skagenmuséet och tänkte på hur livet var för de nordiska målarna, deras barn och Skagens invånare och fascinerades av alla de konstverk som visar deras liv.

Efter all denna kultur körde vi på kvällen ner till Billund, sov på ett nytt (inte lika lyxigt) Bed and Breakfast och gjorde dagen efter en elvatimmarsdag på Legoland. Det var en fantastisk resa och jag fick mersmak, Om något år vill jag cykla runt i Danmark, besöka sandstränderna. gärna ett nytt besök i Skagen med sol och värme och allra helst bo på det där vandrarhemmet en gång till. 

Som ni förstår har läsandet blivit aningens lidande. På kvällarna när man fått en lugn stund och tid att läsa en stund så har jag somnat som en klubbad oxe.

Min senaste bok jag avslutat är "Monogrammorden", en deckare med Hercule Poirot, nyskriven av Sophie Hannah. Boken är den första som blivit godkänd av Agatha Christies släktingar. Trots att jag började läsa den med tanken att inte ha för höga förväntningar så insåg jag snabbt att jag har läst lite för många äkta Agatha Christie för att riktigt kunna uppskatta den här.  Det är en klassisk historia, tre personer dör på ett hotell, Poirot får använda alla sina grå celler för att lista ut samband och händelseförlopp. Historien har jag inga klagomål på, den fungerar, men det kan ju inte bli den äkta varan, så är det bara. Om det inte hade handlat om Poirot så hade jag tyckt att boken varit helt okej, men nu hakade jag upp mig en aning på att jag får lite för många detaljerade förklaringar om hur den store detektiven tänker, hur han är och vad han gör. Lättläst hängmatteläsning, men ingen blivande klassiker direkt.