Lite svalare, men fortfarande en solig helg. Igår firade vi min kusin i Stockholm, idag slappar jag, H har farit till sin kusin, med övernattningsryggsäcken på ryggen och T har byggt lekstuga i parken.
Ikväll blir det deckarkväll på Netflix och om allt går vägen kan jag hålla mig vaken till efter åtta. I flera veckor nu har jag varit på gränsen av vad jag klarar av, men idag känner jag mig lite lugnare och inte fylld av ångest över allt som hänger över mig. Jag har fått nej på ett av jobben jag sökt, men det andra verkar ganska positivt. Det är inte helt i hamn så jag törs inte tjoa för högt, men på god väg.Nu när jag börjar kunna djupandas igen så inser jag också att jorden inte går under ifall jag inte får den här tjänsten. Det kommer att dyka upp nya chanser.

Jag har läst "Simone de Beauvoirs hjärta" av Ann-Marie Ljungberg. Stefan är nio år. Han och hans mamma Katarina minns Annie och hennes dotter Anna. Tillsammans med Annie blev Katarina sprallig, glad och modig. Men, vänskapen är inte enkel och Annie har saker i sitt liv som inte är så enkla. Katarina och Annie träffades på en studiecirkel om Simone de Beauvoir. Boken är väldigt svår att beskriva tycker jag. Den är poetisk och  sorglig (men ändå inte), feministisk och en hyllning till vänskap. Den är klart läsvärd.