Nu har jag vittring på sportlov! Dagarna segar sig fram samtidigt som jag bara springer runt och försöker hinna med. Det låter kanske inte helt logiskt men så är känslan.
Förra helgen inleddes med en mycket trevlig personalfest, samma dag som T fyllde år vilket gjorde H väldigt upprörd. Han ansåg att det var oförlåtligt att inte vara hemma och fira hans pappa . Vi hann med ytterligare två middagar under helgen med olika gäster så det var en aning hektiskt.
På måndag är det litteraturseminarie på min kurs, fy och blä. Men det ska bli skönt när det är gjort.
Jag sörjer Bodil Malmsten som om hon vore en släkting. Hon har alltid på något underligt sätt känts om hon hörde till familjen. Det är svårt att förklara, men dels att hon kommer från en liten norrländsk by som man känt igen sig i, dels hennes sätt att skriva, som berättar så mycket på ett personligt, sätt, nästan som de brev jag fått från släktingar genom åren. Jag förstår ju också att det hon skrivit inte alltid varit självbiografiskt, men det har varit den känsla jag fått. Jag kommer att sakna henne!