Jag har avslutat "Alvernas liv" av Muriel Barbery, en fantasy som inte är lik något jag någonsin läst. Hon har ett eget poetiskt språk som kräver koncentration och långsam läsning. Det har tagit mig nästan en vecka att komma igenom den, ovanligt för mig som plogar mig igenom böcker i vanliga fall. Historien kräver att man tänker efter och inte stressar. Två flickor föds, samma dag. Båda tas om hand av fosterföräldrar. Den ena, Maria, i en fransk liten by och Clara i en liten bergsby i Italien. De växer upp med mycket speciella förmågor och rör sig i ett gränsland mellan människor och en annan värld. När onda makter startar ett krig mot människor och alver så sätts deras krafter på prov och de upptäcker plötsligt att det finns en förbindelse mellan dem.
Muriel Barbery är en författare som man antingen förstår sig på, eller så gör man det inte. Jag har diskuterat hennes "Igelkottens elegans" med många människor och antingen älskar man den eller så fattar man inte poängen alls med den. Jag älskade den från första sidan till den sista. Den här nya boken kan nog få samma effekt, antingen tar man den helt till sig eller så gillar man den inte alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar