Så är det då ett nytt år och jag ser fram emot de roliga saker som förhoppningsvis kommer att inträffa under året. Det blev aldrig skridskoåkning i mörkret igår, men mycket trevligt ändå. Vi hamnade i en nostalgisk diskussion om vår barndoms bokbuss, denna fantastiska skapelse. Under vår barndom var bokbussen en höjdpunkt när den dök upp var tredje vecka. Jag, min syster och vår farmor lånade så mycket böcker att vi fick ett eget besök på gården av den till och med.

"Fjärilen i min hjärna" fick inte följa med på jullov utan jag tog i stället med min födelsedagspresent från svärmor; "Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz", den Augustbelönade boken av Göran Rosenberg där han skriver om sina föräldrar som överlevde koncentrationsläger och kämpade så hårt för att bygga upp ett liv i Södertälje. Pappan gjorde allt han kunde för att klara av de inre demoner han levde med men klarade det till sist inte och tog sitt liv efter femton år i Sverige. Livet blev inte så lätt för dem som överlevde koncentrationsläger och, trots att det inte är så många som vill erkänna det idag så florerade fördomar och rasism på många ställen i Europa, även i Sverige. När jag läser boken kan jag inte förstå hur man kunde behandla människor på det viset. Och jag kan absolut inte förstå hur vi svenskar har kunnat låtsas som att vi var så neutrala och vänliga mot krigets offer. Det värsta är dock att vi fortfarande har så mycket fördomar mot andra kulturer och människor...Alla borde läsa den här boken tycker jag, man tvingas att rannsaka sig själv och syna sina egna fördomar vilket ju alltid är nyttigt.