Åh, vad jag är avundsjuk på alla bokbloggare som snart är på väg till Bokmässan! Jag har, som jag förut berättat. besökt mässan en gång för flera år sedan och det var som julafton i tre dagar.

Idag har jag läst i senaste numret av "Vi Läser"(nr.4/2011) att kvinnorna från projektet "Livstycket" i Tensta ska vara där i Göteborg med sin läsebok för och av analfabeter. När man läser om kvinnorna som kommit till Sverige efter svåra vedermödor och sedan efter många år i Sverige fortfarande är analfabeter trots att de har deltagit i SFI (svenska för invandrare) så undrar man hur det kan vara möjligt? Hur kan vi överhuvudtaget tillåta att dessa människor lämnas i sticket? Kvinnorna beskriver i intervjun hur handikappad man blir när man inte kan läsa namnen på tunnelbanestationer och busslinjer, hur svårt det är att ta hand om sina barn när man inte kan läsa information från skolan och den totala avsaknaden av självkänsla när man efter tio år i ett land fortfarande inte kan handla mat själv.

Tack och lov då att det finns projekt som "Livstycket" och entusiastiska lärare som aldrig tvivlar på sina elever och att ALLA kan lära sig läsa!