Tänk att jag aldrig fattat lyxen med att åka på solsemester när det är vinter hemma... Otroligt lyxig känsla att ligga i en solstol, eller plaska i barnpoolen, och tänka på att det nog är kallt och snö hemma. Som min syster sa:
-nu kommer du att få blodad tand och måste åka varje år.
Ajaj, hon har nog rätt.
Aldrig har jag känt mig så rätt som här just nu. Vi är på ett ställe med barnfamiljer och pensionärer. Det finns egentligen inte så mycket att se. Inte så god mat. Men det finnspooler och det finns spagetti och köttfärssås och sol, strand och hav. H är i himmelriket och vad mer kan man begära.
Jag skulle hata det här stället om inte H fanns och varit i exakt rätt ålder. Men nu passar vi in perfekt. Vi äter frukost samtidigt som alla andra, äter samma saker. Efter frukost är det samling i poolen. H har tydligt och bestämt visat att man måste ha badring och hink om man ska vara cool. Sedan är det lunch och sedan som på en given signal åker alla vagnar och nappar fram och massor av familjer vallfärdar ut på tupplurspromenader. Jag fnissar varje dag.
Jag har hunnit få en hel del lästid vid poolen och har plöjt igenom Elisabeth Nobles mysroman "Vad mina döttrar bör veta". Den sextioåriga Barbara dör i cancer och lämnar efter sig fyra vilsna döttrar och en olycklig äkta man. När hon dör har hon lämnat brev till sina döttrar med goda råd och kärlekshälsningar. De får också ta hand om hennes dagbok som hon skrivit under sin sjukdom. Boken innehåller livsvisdom, kärlek, missöden och allt sådant som ska finnas med i en riktig bladvändare.
Nej hörni... Det väntar en flaska rosèvin på balkongen så nu måste jag gå... Vi ses när jag kommer hem!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar