I väntan på bussen idag började jag läsa "Pepparkakshuset". Redan på första sidan fick jag lite ont i magen av beskrivningen av den stackars lilla pojken som misshandlas av sina klasskamrater. Inte blir det bättre när man får läsa om hans andefattiga liv som vuxen. Boken verkar mycket lovande, men en jobbig påminnelse om att det finns människor som aldrig blir bekräftade och älskade. Människor som är så vana vid att inte duga att de inte har en spillra av självförtroende kvar. Jag har inte läst så långt ännu, men jag anar att den här killen är på väg mot en avgrund.