På torsdag ska vi lyssna på Euskufeurat på Reginateatern. Det är första gången jag ska höra dem live. Men jag har lyssnat på deras skivor i många år. Nu när jag ska på konsert har jag börjat ladda genom att lyssna på dem på Spotify och där har jag hittat en av deras nyare låtar som från och med nu är min kampsång! "Det är aldrig för sent att ge upp" beskriver exakt min känsla av samhället de senaste åren.
Det blir inte mycket läst just nu för jag har börjat frossa i den gamla klassiska tv-serien "Mot alla vindar" som jag senast såg, och älskade, på 80-talet. Jag har lånat boxen av P för länge sedan men aldrig kommit igång med att se den. Nu ska P ägna den mesta tiden framöver åt att föda barn så hon kanske inte saknar den, men jag borde nog ändå lämna tillbaka den snart. Serien handlar om irländska och engelska straffångar på 1700-talet som skickas till Australien . Det jag minns mest från sist jag såg den är kärlekshistorien mellan Jonathan och Mary men nu inser jag, precis som jag upptäckte när jag återsåg "Floden blev mitt liv" i vintras, att den romantiska delen är ganska liten i förhållande till alla andra intressanta aspekter. Jag har nog kanske ändrat fokus lite genom åren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar