Att våga flyga...

Varje fredag är det väldigt mysigt hemma hos oss. Men igår var det extra mycket fredagsmys. Efter middagen kröp vi ner i sängen, hela familjen och läste "Molly Mus på semester", "Petter och hans fyra getter" och andra godingar ända tills det var dags för pyjamas och kvällsvälling.

Efter att H hade somnat övervägde vi att sätta oss framför tv:n som vanligt, men i stället tog vi ett glas vin, en liten skål med chips, kröp ner i sängen igen och lyssnade på när Per Lagergren läste ljudboken "Måsen" av Richard Bach.

Det är en fantastisk historia om fiskmåsen Jonathan Livingstone Seagull som, tvärtemot alla andra fiskmåsar, är mer intresserad av att flyga än att äta. Han drömmer om att bli den bästa flygande måsen någonsin, vilket till hans stora förvåning inte uppskattas av resten av måsflocken. Jonathan blir bannlyst från sin flock och får leva ensam.

Boken handlar om att våga drömma, att se möjligheter och att följa sitt hjärta. Till skillnad från de flesta andra ljudböcker är den bara en timme lång, med andra ord perfekt för en fredagskväll.

Duktiga bloggare

Nu har jag suttit och surfat runt bland alla intressanta bokbloggar igen. Det blir som ett gift, när jag väl har börjat läsa kan jag inte sluta. Och rätt som det är hittar jag mig själv två timmar senare med min lilla boktips-anteckningsbok fullklottrad med böcker jag måste låna på biblioteket. T är så lagom road när jag sitter där med näsan bakom skärmen men vad ska man göra...?

Jag är grymt imponerad över alla utmaningar, läsprojekt, tävlingar och annat skojigt som cirkulerar på bloggarna. Själv är jag glad om jag hinner skriva om de böcker jag läser och läsa om vad andra hittar på. Jag önskar att jag hade tid att delta i allt, men det kommer väl en sådan tid också.

Lila hibiskus

Tjohoo!!!
Nu är jag tillbaka igen. Sportlovet var fullt av trevligt umgänge och aktiviteter med familj och släkt och den lilla tid som blev över ägnade jag åt...håll i er nu...att läsa!

"Lila hibiskus" är den bästa boken på länge. Har ni inte läst den så tycker jag att ni ska göra det. Min kollega på jobbet som var omtänksam nog att ge mig den sa att den är mer lättläst än Chimamanda Ngozi Adichies andra bok"En halv gul sol " så det var kanske bra att börja med
"Lila hibiskus". Fast jag måste läsa hennes andra böcker också, det är helt klart.

Skildringen av Kambili och hur hon växer upp i den otrygga familjen med pappan som hon både hatar och älskar är mycket välgjord och skrämmande. Samtidigt som det känns fullständigt omöjligt att acceptera att hon kan älska och se upp till sin pappa så mycket, så förstår man också Kambilis kärlek och respekt för fadern, som ju mitt i all galenskap älskar sina barn och gör många viktiga insatser för samhället. Det är väl bara att inse att det är som det mesta i livet, komplicerat och långt ifrån svart eller vitt.

Jag hann faktiskt se två filmer på lovet också. Den första var en äkta romantisk Hollywoodfilm, "Letters to Juliet". Det finns egentligen inte så mycket att säga om den, annat än att den fungerar perfekt som behagligt ögongodis när man är på det humöret.

Den andra filmen "Black swan" var i en helt annan genre. Natalie Portman spelar dansösen Nina, vars liv enbart kretsar kring balett. När hon får huvudrollen i en alternativ version av Svansjön, där hon ska dansa både den vita och den svarta svanen är hennes lycka gjord, tror hon. Men det hela utvecklas till en riktig psykologisk mardröm. Jag såg filmen i sängen, på datorn sent en kväll och jag har aldrig varit så tacksam som då för den snarkande tvååringen bredvid mig. Den var riktigt läskig på ett bra sätt.

Efter en härlig skidtur sitter jag här, lyssnar på Triakel och väntar på att H ska vakna från sin mitt i dagen-tupplur. Man skulle ha sportlov lite oftare...

Jag måste rätta mig själv från igår. Kambilis far Eugene Achike är inte präst utan fabriksägare. Men han lägger i sig det mesta och har åsikter om andras religion, vilket fick mig att röra ihop begreppen en aning. När jag läser "Lila hibiskus" blir jag djupt upprörd över hur Eugene beter sig. Det är en mycket bra bok i alla fall.

Som en liten sportlovspresent till mig själv köpte jag Vi LÄSER häromdagen. Det är otroligt bra och mycket att läsa! Jag har läst om privata bibliotek, Nicole Krauss, nya, spännande amerikanska författare och en massa annat intressant. Tidningen är ny för mig, eller ja, inte Vi-tidningen då, men just den här läs-Vi. Det blir nog fler nummer hem till mig framöver.

Sportlov!

Vi är på sportlov hos H:s morfar och mormor och har det riktigt sportigt och härligt. H har önskat i flera dagar att han ska få åka skidor och idag var det dags. Han fick låna sin kusins skidor och sedan har han stapplat omkring här utanför huset en lång stund, mycket nöjd med sig själv. Varifrån han har kommit på att skidåkning är hans grej kan jag inte riktigt förklara, men han måste ha sett någon av sina kusiner.

Jag och A har åkt på sjön. Det var ett strålande solsken och ungefär tio minusgrader, riktigt mysigt.

Jag har börjat läsa "Lila hibiskus" av Chimamanda Ngozi Adichie. Tonårsflickan Kambili växer upp med en despotisk far. Utåt sett är han en from präst som gör stora insatser för samhället och dess invånare. Hemma har han orimliga krav på sin sin familj och misshandlar både fru och barn när de inte når upp till hans snedvridna förväntningar.

Efter att ha läst om unga kvinnor i Saudi Arabien så känns det spännade att läsa om en ung flicka i Nigeria.

Idag när jag läste igenom mitt sista inlägg, vilket jag ofta gör i efterhand för att se till att jag inte skrivit något konstigt, så började jag fundera på hur det egentligen var med Gunilla Linn Persson och hennes man... Det kanske inte var samme man som misshandlade henne som tog självmord? Nåja, jag låter det vara osagt för tillfället.

En annan bok av Persson som jag kan rekomendera är "Vännen", en berättelse om en gammal, förvirrad kvinna som tyr sig till Gunilla Linn Persson då hennes egen familj för länge sedan dött. Det är en vemodig och sorglig historia och en gripande personskildring.

Bara en dag till sportlovet!!!! Åh, det ska bli så skönt!

Gunilla Linn Persson

Just nu har jag två böcker på gång. Parallellt med "Flickorna från Riyadh" läser jag också Gunilla Linn Perssons självutlämnande historia om sig, sin mamma och mormor. Den heter "Sagan om mig själv". Hon berättar om sin mamma som när hon är över fyrtio får veta att hon är adopterad. Man får veta historien bakom adoptionen. Gunilla Linn Persson gräver fram berättelsen, som en present till sin mor. Om hon bara kan ge mamman hennes förflutna kanske hon älskar sitt barn och tycker att hon är bra? Det lyckas naturligtvis inte och det blir mer och mer för sin egen skull som hon vill veta mer. Längre än så har jag inte kommit.

Gunilla Linn Persson är en person med ett dramatiskt liv. Hon har varit svårt psykiskt sjuk, har flera barn varav en dotter med Downs syndrom som var svårt sjuk som nyfödd, har skrivit böcker, varit med och skrivit tv-serien "Skärgårdsdoktorn" och blivit misshandlad av sin man som sedan tog livet av sig. Det mesta av det här har hon berättat om i olika böcker.