Besöket i Uppsala var exakt vad jag behövde! Att få hänga med familjen, sova i den vanliga gamla sängen med de fluffigaste kuddarna var så härligt (har inte lyckats få tag i de perfekta kuddarna i min nya säng), äta goda middagar tillsammans...

Jobba hemifrån var en utmaning vilket jag visste innan. Man måste vara stark i moral och ande för det. Och inte blev det bättre av att 16-åringen var ledig i fredags från skolan. Men jag hade gjort en lista på saker att göra för att hålla mig på rätt väg och det funkade ändå ganska bra.

Igår var jag ute med kommunbilen igen. Nu tycker jag att det flyter på ganska bra. Jag träffade lärare på två skolor och kunde återigen konstatera att det finns vissa utmaningar.

Rektorn på de här skolorna har varit superambitiös och köpt in många bra böcker som en person på skolorna förvaltar. Lite oklart är det om hon är lärare eller har någon annan befattning. Böckerna är inte inlagda i något system så det är helt omöjligt att veta vad som finns om man inte står där i rummet (skolbiblioteket). Eleverna får inte ta med sig någon bok hem på grund av risken att den försvinner.

Jag anstränger mig överlag väldigt mycket på det här jobbet för att inte klampa på några tår men ibland är det svårt att undvika. Jag var mycket noga med att inte säga något om saken men det kommer att komma en dag när jag lägger mig i på ett eller annat sätt. Det känns helt oundvikligt. Nåja, trevligt var det i alla fall.

På tåget till Uppsala läste jag ytterligare en superbra bok av Anne-Marie Körling. "Väck läshungern" handlar väl egentligen om små barn och till och med ofödda men det finns ändå mycket bra att suga i sig för en skolbibliotekarie.

Det är en bok som alla föräldrar, förskollärare och andra som har det minsta med barn att göra borde läsa. Körling skriver om språket, närheten mellan den som läser och den som lyssnar. Hon skriver om vikten av kontakt mellan barn och föräldrar, att den är livsviktig! Återigen påminns jag om vikten av högläsning, sagor, samtalet med barn och ungdomar.