Förra gången vi hördes var jag upprörd för att det skulle bli värmerekord. Och ja, det blev det. Men jag kan lugna alla med att jag kommit ut helskinnad, om än överhettad på andra sidan. Nu har vädret vänt och jag anar äntligen höstluft.
Min första träning förra veckan råkade sammanträffa med just det där värmerekordet och jag tror aldrig att jag svettats så mycket, redan att trycka på startknappen på löpbandet fick luggen att kännas fuktig.
Igår var jag och tränade igen och då var det lite svalare och jag orkade ta i lite mer. Och sedan kunde jag knappt gå under kvällen, så trött och stel var jag. Så det finns lite att jobba på om man säger så.
Jag jobbar vidare med bokhögen bredvid sängen.
I veckan har jag läst en bok jag köpte på bokrean för ett par år sedan.
Evert Taube var en man som var om sig och kring sig. Redan som ung planerade han att ge ut en del av sina brev i bokform men jag tror inte att det blev så mycket av det, åtminstone inte i den utsträckning han tänkt sig. Men Pia Schmidt de Graaf och Håkan Berg har gjort slag i saken och gett ut boken "Brev från Bohuslän Evert Taube" Breven är utplockade från 1944, om jag inte minns fel, fram till mitten av 50-talet och har Bohuslänstema. Det är brev till Astri, sonen Per-Evert och andra. Boken är uppdelad i teman och perioder. Evert Taube har lämnat efter sig ungefär 4500 brev så det finns lite att ta av.
Ganska intressant läsning och min bild av honom vidgas även om han är sig väldigt lik från det jag tänkt om honom tidigare.
Jag kan aldrig tänka på Evert Taube utan att se framför mig, och fnissa, åt den där intervjun som ska handla om Astri och hennes konstnärskap och den gode Evert står bredvid när hon ska berätta om sin konst och hon hinner inte säga en mening ens förrän han råkat avbryta och halka in på sig själv och där står Astri, himlar med ögonen och får inte en syl i vädret.
Hon måste ha haft en ängels tålamod...
Sedan har jag fått en ny favoritförfattare som tyvärr bara verkar ha skrivit två böcker, nämligen Louise Miller. Jag har läst hennes "Vägen till Sugar Maple Inn" och håller för tillfället på med den andra "Vi som blommar sent"
Båda böckerna utspelar sig på den lilla orten Guthrie och är sådana där mysiga lättsamma böcker som man blir glad av.
Den första handlar om Olivia, konditor, som råkar sätta eld på restaurangen där hon jobbar. Hennes chef ber henne ta en paus från jobbet och hon åker till Guthrie där hon har sin bästa vän. Där blir hon och hennes bakverk snart en viktig del av samhället och naturligtvis finns det kärlek också.
Den andra boken handlar om Nora som bott i Guthrie i hela sitt liv. Hon är skild och i stort sett hela hennes liv är mathaket som hon ärvt av sina föräldrar.
När hon och hennes vilda lillasyster ärver en gård av en gammal kvinna som dött så börjar det hända saker och även här anar man förstås en romans för huvudrollsinnehavaren.
Det är mycket bakning, äpplen och sirap, musik och bygemenskap.
Rekomenderas varmt för den som behöver drömma sig bort en stund.
