Just nu är semestern som när den är som bäst. 

Pappa och jag lunkar omkring, han jobbar på med olika projekt och jag med mina. Vi umgås med en faster, ser olika serier och filmer på kvällarna. Jag läser en massa och grejar i vävstugan. Min första traslöpare är färdig men i stället för att börja på en ny så har jag satt upp en väv i den andra vävstolen. Det ska bli en yllehalsduk i Rauma finull. Min T hjälpte mig med själva vävstolen innan han åkte och sedan har jag ägnat ett antal timmar åt att sätta upp väven. I morse fick  jag ordning på det hela och kunde börja väva. Det blir verkligen inte perfekt men jag är sjukt nöjd med att ha klarat av det. 

H klarade sitt moppekort i måndags och har dessutom hunnit köpa en moped som han svischar runt på. Han är mycket, mycket nöjd!

Igår var det ganska kallt och grått och jag ägnade större delen av dagen åt städning. På tisdag kommer familjen och då vill man att det ska vara fint.

Jag har inte testat badtemperaturen i sjön än, det har inte varit tillräckligt varmt för att jag ska bli sugen men det kommer väl. 

Varje morgon ungefär halv fem vaknar jag av tranparet som bor i skogen här ovanför. De trumpetar alltid glatt när de susar bort över sjön. Vi misstänker att de hälsar på byns pärlann (potatisland). Till pappas förtjusning verkar de inte ha upptäckt var han har sitt land i år. Han har bytt ställe och jag är van att kunna spana på dem där de stått i det gamla, smaskat och trumpetat, men i år flyger de bara förbi.

En bok som det varit kö på sedan den kom på vårt bibliotek är "De fenomenala fruntimren på Grand Hotell" av Ruth Kvarnström-Jones. 

När jag kom till biblioteket här så stod den bland sommarskyltningen och då passade jag på. Den handlar om kvinnorna i början av 1900-talet som byggde upp Stockholms Grand Hotell och gjorde det berömt. Wilhelmina Skogh, som blev hotelldirektör och genom sina nyskapande visioner skapade något allra extra samt de kvinnor i olika befattningar som hjälpte henne. Jag vet inte om de övriga kvinnliga karaktärerna fanns på riktigt men Wilhelmina gjorde det absolut. Det är en fascinerande bok som beskriver hotellet, Stockholmsmiljön och feminismen. Tydligen ska det bli en serie som heter "Stockholms pärlor" och där den här är första delen. Jag ser fram emot fler historiska böcker som utspelar sig i Stockholmsmiljö

 Igår skjutsade jag min familj till tåget. De ska vara en vecka i Uppsala, jobba, försöka ta moppekortet (testet är i eftermiddag) samt hänga lite hemma.

Jag är kvar här med pappa. Tydligen ska sommarvärmen och solen komma under denna vecka. Än så länge har det mest varit grått med regnskurar även om det är ganska varmt.

Det är väldigt lugnt. Idag är det post så då blir det postfika (i väntan på posten hälsar vi på min faster). Jag jobbar en del i min vävstuga. Har ett litet experiment på gång. Jag rapporterar när jag vet hur utfallet blir.

Annars så stickar jag och läser. 

"Dagar på Drottningholm" är prinsessan Christina, Magnusons, personliga bok om Drottningholms slott där hon spenderat mycket tid i sitt liv. Hon berättar slottets historia utifrån de människor som bott där. Många bilder och anekdoter. Jag gillar boken, precis som jag gjort med hennes andra böcker.

Och apropå kungligheter så läser jag just nu den andra dagboken av Elisabeth Hedvig Charlotta. Året är 1788 och Gustav den tredje är mest i Finland och krigar. Passande nog efter vår semesterhelg i Helsingfors eftersom Sveaborg figurerar flitigt och vi ju gjorde en mycket trevlig båtutflykt dit. Lite tröttsamt är det med allt krigande och alla brev som stoppas in  i texten. Det tar en evinnerlig tid att läsa när man ska hoppa mellan dagboksanteckningar och brev. Och kungen själv är aningens tröttsam också, det förstår man att det inte bara är jag som läsare som tycker. I texten skiner det igenom att det nog fanns rätt många i hans samtid som kände lite lika. Och vi vet ju hur det gick...

Jag tycker trots allt att det är intressant läsning och jag kommer att fortsätta med nästa del i höst. Men, det får bli en paus innan dess.

 Så är vi på plats! Det vill säga, semestern är igång och vi befinner oss i Jämtlands inland. Vi kom igår eftermiddag och resan gick bra. Vi mötte många timmerbilar, det verkar vara högsäsong för dem. Det var skönt att kunna köra raka vägen och inte pausa var tionde mil för att rasta Speedy. 

Idag regnar det och jag som tänkt påbörja sommarens joggingrutin känner mig utmanad men jag vet ju att om jag inte sätter igång efter planen så är det lätt hänt att det inte blir något på hela sommaren...

I eftermiddag blir det postfika hos en faster men annars har vi inga direkta planer. När H fyllde år så fick han presentkort på en gitarr av sin far. I måndags slog han till och köpte en jättefin som naturligtvis är med hit. Så jag somnade till ljudet av far och son som jammade på varsin gitarr igår, mysigt.

Min familj stannar endast över midsommar. Sedan far de tillbaka en vecka för att jobba och greja. 

Det är så grönt här att det man nästan blir bländad när man tittar ut. Vi såg mängder av midsommarblomster, smörblommor och hundkex längs vägrenen och färre lupiner än vanligt. Jag försökte optimistiskt få pappa att säga att de håller på att försvinna men han tog omedelbart ner mig på jorden och påpekade att de bara flyttar på sig.

Så, två böcker har det blivit sedan sist.

Dels en bok som  heter "Att hitta hem" av Caroline Twamley som handlar om Inga som är nyskild och uppfyller sin dröm att åka till Irland. I alla år har hon drömt om att få åka dit men hennes man har aldrig låtit henne. Väl där blir hon vän med Colleen och hennes son. I Sverige finns också Malin som sörjer sin mamma som dött ett år tidigare. Pappan har hittat en ny kvinna vilket inte Malin är så glad för. Han har också bestämt sig för att sälja huset och när Malin ska hjälpa honom att städa så hittar hon något som vänder upp och ner på hela hennes tillvaro. Ingas, Colleens och Malins liv korsas vilket påverkar allas liv. Kanske inte den mest trovärdiga historien men trevlig underhållning. 

Min andra bok kan man inte heller anklaga för att vara verklighetsförankrad men känns som den perfekta hängmatteboken på semestern. Katie Gayle är egentligen två väninnor som bor i Sydafrika och skriver mysdeckare tillsammans. Deras huvudkaraktär heter Julia Bird, nybliven pensionär som även hon är nyskild och har flyttat till en liten engelsk by för att få en nystart.  Boken heter "Mord i en engelsk trädgård" och som titeln antyder så börjar allt med att Julia ska bygga ett hönshus i sin nya trädgård men hittar ett lik under trädgårdsskjulet.

Lugnet efter stormen

 Just nu känner jag mig som en urvriden disktrasa. Idag var sommarens stora event på vårt lilla bibliotek, nämligen Sommarboken. Vi har haft tipsrunda, hemliga böcker och boktips, popcorn och festis samt höjdpunkten; gör din egen hemliga kompis med 3D-penna.

3D-pennorna var det som var populärast utan tvekan.

Dagens höjdpunkt för mig var att jag fick en present! En flicka som har hängt med mig på biblioteket hela vårterminen, alla raster hon fått och jag har varit på plats.

Idag kom hon med en egenmålad mugg. Faktiskt väldigt likt mig om jag får säga det själv. Jag blev så orimligt glad. Det är en mycket stor ära att betyda något för ett barn som behöver det!

I morgon är det sista arbetsdagen före semestern och jag är så sjukt trött. Det enda jag orkar göra på kvällarna är att titta på serier på Netflix. Orkar knappt läsa eller sticka. Då och då måste jag gå ut och umgås med grannkatten, hon blir extremt sur annars.

På tisdag är planen att fara norröver. Resten av familjen kommer troligtvis lite efter men jag orkar inte vänta i år. 

 

"Alla dessa djäfla qvinnor" av Anna Laestadius Larsson handlar om tre av historiens 1700-talsfeminister;  den svenska Hedvig Charlotta Nordenflycht, Olympe de Gouge samt Mary Wollstenecraft. Jag fick en helt ny bild av 1700-talet efter att ha läst, en fantastisk bok. De här tre kvinnorna vägrade hållas tillbaka och överbevisade männen om sin intelligens och kompetens, gång på gång. Inte för att det hjälpte alla gånger. Männen kämpade hårt för att de inte skulle lyckas. Inte förrän efter åtminstone sisådär hundra år har de fått sin rättmätiga uppmärksamhet.

 Nu är det inte många skoldagar kvar och i biblioteket stormar det av alla elever som, av olika skäl, inte riktigt klarar av det här med sommarlov. För så är det, vissa orkar knappt vänta en timme till på att få ledigt, vissa kanske innerst inne inte vill ha sommarlov och blir som förbytta av det. Så, klockan nio i morse hade jag hunnit gömma kvittorullen, utlåningsdatorn hade hängt sig tre gånger och jag hade fått starta om den en gång. En och en halv timme senare gick jag in i tidningsrummet och hittade omslaget till en KP-tidning sönderriven och utan innehåll. Vart det tagit vägen återstår att se. 

Vid lunch var jag mycket nära att stänga in mig i mitt lilla arbetsrum och låtsas som att jag inte var på biblioteket alls. 

Jag blev inte direkt på bättre humör av att det varit fruktansvärt kvavt hela dagen, så där så att det nästan inte går att andas. När sista klassen gått satte jag mig vid skrivbordet, körde igång bordsfläkten på högsta nivå och bara andades. Jag vill verkligen inte vara den arga bibliotekarien med rynkiga ögonbryn som väser åt eleverna men ibland är det en nästan omöjlig insats att var den glada, lugna och hjälpsamma personen som jag vill vara. Och jag vet ju att de där struliga eleverna som far omkring som furier bland hyllorna just nu förmodligen inte riktigt kan rå för det, så många känslor flyger runt så här under de sista veckorna av läsåret.

Nåja, imorgon är en annan dag då jag får ta nya tag!

Ett sätt för mig att bearbeta ångesten och maktlösheten jag känner inför klimatförändringarna och den nonchalans jag tycker att många människor uppvisar inför problemen är att läsa faktaböcker som berättar om världen, de problem som finns men också visar på vägar hur vi kan reda upp saker och ting.

"Skogen Om träd, människor och 25 000 andra arter" av Anne Sverdrup-Thygeson är en bok som lärt mig mycket och ger mig tröst. Hon är en norsk biologiprofessor med en passion och ett mycket stort engagemang för skogen. I hennes bok får man inte bara lära sig allt man behöver veta om träden och allt annat som lever i skogen. Hon pekar på det faktum att det inte är bara träden som gör skogen utan att alla växter, svampar och djur har olika roller och är viktiga för miljön. Vi kan inte kalavverka, plantera nya träd och tro att vi då återskapat det vi tagit bort. 

Dessutom knyter hon ihop sin kunskap med kultur, geografi, historia, språk, ja, allt man kan tänka sig.

En otroligt intressant bok som förutom att den visar sakernas tillstånd också ger förslag på hur vi ska komma vidare och rädda de skogsmiljöer som finns kvar. Återigen en sådan där bok som man önskar att alla skulle läsa för att den berikar ens värld så att man ser den på ett annat sätt.

 Nu är det två veckor kvar till semester! Nästa vecka är det studentfirande , vi är lediga på onsdag för att kunna titta på studenten när hon och kompisarna "springer ut". Jisses hur lycklig man var när man gjorde det. Just då förträngde man allt jobbigt som händelsevis skulle dyka upp i vuxenlivet...

På lördag blir det studentfest för den lyckliga studentflickan med alla familjemedlemmar. 

På torsdag är de Sveriges nationaldag så då är man också ledig.

Sedan är det en veckas jobb och efter det ledigt!

Vår sällskapliga kattgranne fortsätter att besöka oss. Härom kvällen höll hon oss sällskap i flera timmar innan vi gick in från trädgården. En stund senare när jag skulle gå och lägga mig så tittade jag ut och där stod hon vid vår altan och jamade uppfordrande, ungefär som att nu vill jag komma in och lägga mig, klockan är mycket!

Så då fick jag helt enkelt klä på mig (hade hunnit ta på nattlinne), och följa henne hem, ringa på dörren så att hon fick komma in i rätt hus.

Efter det så tror jag att de jobbat på att lära henne var hon egentligen bor för hon kommer fortfarande, men inte riktigt lika ofta. Det är inte så lätt att flytta till ett nytt ställe när man är gammal.

Jag har läst Mikael Niemis bok "Sten i siden". En bok jag rekommenderar mycket varmt! Trots att den var över 500 sidor så tog det knappt tre dagar att läsa den. Det gick inte att sluta när jag satte mig då jag ville veta hur det skulle sluta. Den handlar om Tornedalen på 30-talet. Fattigdomen var svår för många och de med resurser och pengar utnyttjade samvetslöst de som inte hade något. Vi får följa Eino som blir utslängd från föräldrahemmet när föräldrarna dött. Den äldste brodern får ärva allt. Det enda bra i Einos liv är att han vinner Saaras kärlek, trots att den rike brodern också försöker få henne. Men det är ändå en förändringens tid, socialismen är på frammarsch och folk runt om i Sverige börjar protestera mot de orättvisor som finns i samhället. När det ska byggas vägar i Tornedalen och torparna ännu en gång utnyttjas så blir det strejk.

Parallellt med 30-talets händelseutveckling så får vi följa Siw som växer upp på 70-talet och som har ärvt en övernaturlig förmåga att känna när någon ska dö, och sådant som hänt i det förflutna.

Alltihop vävs ihop på ett fascinerande sätt och allt får sin förklaring. Som alltid när jag läser något riktigt bra så blev jag uppslukad av historien, människorna och miljön samtidigt som jag lärde mig saker om hur det var då.

Jag kommer att tänka på den här boken länge!