För ett par veckor sedan var jag med på en digital bokcirkel på mitt jobb. Eftersom jag hade läst boken; "Där kräftorna sjunger" av Delia Owens så kändes det kul att se hur det där med digitala bokcirklar egentligen är. Dessutom, som jag sa till en på jobbet, så är det ju bra att ha varit med som deltagare ifall man någon gång skulle hålla i en själv.
Genast tolkade min kollega det som att jag var väldigt sugen på att hålla i en egen bokcirkelträff (hm...) så efter lite funderande så ska jag och en annan jobbarkompis hålla i en träff den 3 juni med boken "Lisa och Lilly" av Mian Lodalen. Jag tycker ju att det är kul att prata om böcker och att vara ansvarig tillsammans med någon gör det lite mindre nervöst.
Dessutom har jag en liten, liten tanke att jag skulle vilja ha en bokcirkel med lärarna här på skolan nästa år, eller i alla fall en träff där jag kanske boktipsar om högläsning, pedagogiska böcker eller där vi diskuterar något. Man kan säga att det är en del i min strategi att få igång samarbetet lite mer och att få lärarna att använda biblioteket mer.
Jahaja, så fick jag skaffa boken och börja läsa. Min kollega hade läst den för någon månad sedan och tyckte om den. En bok där det finns mycket att prata om. Faktum är att jag läste ut den på två dagar och blev mycket berörd. Den baserar sig på en sann historia och Mina Lodalen har använt sig av polisprotokoll och tidningsartiklar när hon skrivit.
Året är 1911 och Lisa är 16 år. Hon bor med föräldrar och syskon i en trång lägenhet i fattigkvarteren i Stockholm. Hon är mycket hårt hållen och får inte göra mycket på egen hand. På dagarna hjälper hon sin mor med att städa och tvätta hos folk, springa ärenden och passa småsyskonen. Fadern är strängt religiös och styr familjen med järnhand. Lisa har en oro i sig, som de flesta tonåringar, och hon brukar kunna tjata till sig av sin mamma att få gå ut och promenera lite på kvällarna när pappan jobbar. Storebrodern får röra sig fritt eftersom han är pojke vilket Lisa känner är fruktansvärt orättvist.
En kväll hamnar hon vid en dansbana och där träffar hon Lilly den vackraste flickan hon någonsin sett. De lär känna varandra, blir oerhört kära i varandra och hela livet förändras. Men, som det står på ett ställe i boken. De lever i en tid då allt som är roligt är förbjudet. Att vara homosexuell är förbjudet och straffbart. När Lisa smiter ut på kvällarna är hon påpassad av sin storebror och alla som möjligtvis kan känna igen henne. En flicka som rörde sig utomhus var tillåtet villebråd för alla pojkar och män och om något hände var det flickans fel. Lisas och Lillys värld är så fruktansvärt trång. Det finns inget utrymme att leva sitt eget liv och att leva med varandra är helt otänkbart. Redan på första sidan får man veta att flickornas historia slutar med en katastrof och när jag började läsa tänkte jag att det verkade så onödigt att de skulle behöva offra sina liv. Men när jag läst boken så förstod jag att det nog var den enda logiska lösningen, även jag som sitter är 110 år efteråt kan förstå att de inte såg någon annan väg.
När jag läste tänkte jag mycket på Helena Henschens "I skuggan av ett brott" som handlar om de Sydowska morden, också det en mycket drabbande bok. Det är den där känslan av att det inte finns någon alternativ väg. Man känner hela tiden i kroppen att allt går rakt mot katastrofen,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar