Förra veckan gick vi på bio och såg SVJ, berättelsen om den Store Vänliga Jätten, av Roald Dahl. Vi läser den dessutom. H var välvilligt inställd till boken redan innan vi börjat eftersom hans kusin, som inte kan ha fel, har berättat om den. Boken är ju en äkta klassiker och håller fortfarande. Filmen var också riktigt bra. Steven Spielberg är den som ligger bakom den. Jag imponerades över tekniken, trots att filmen var animerad så fattades det inte en detalj, varje hårstrå såg verkligt ut.

Historien var också välberättad, tyckte jag. SVJ såg verkligen genomsnäll ut. Sekvensen när Sophie och SVJ var på slottet och bjöd drottningen och hovet på skottskumpa var kul. Det passade sjuåringen perfekt (utan att avslöja för mycket).

Idag har jag jobbat. Det gick bra, fast började mindre bra...
Lyckades sätta igång larmet, min värsta mardröm. Så efter en kvart när jag yrat omkring utan att veta vad jag skulle ta mig till, så dök det upp två, stora, starka, men tack och lov väldigt trevliga säkerhetsvakter.