Sveriges politiska historia verkar vara ett återkommande tema i mitt liv just nu. Min hemtenta, som jag lämnat in idag, handlade om de senaste hundra årens folkbibliotekshistoria. Slutsatsen jag har dragit är att den historien inte är riktigt så fin som jag skulle önska. Min senast lästa bok "Den dag jag blir fri" av Lawen Mohtadi handlar om Katarina Taikons liv och kamp för Romernas rättigheter. Inte heller där får man känna sig stolt över historien. I början av 80-talet, när Sveriges välfärd och jämställdhet började nå alla, ja då kom politikerna på att det nog var dags att privatisera lite och följa marknaden i stället för att låta staten försäkra alla om rättvisa. Och här kommer det som skaver för mig, det var socialdemokraterna som inledde det här. Varför?
Och när jag läser om Romernas kamp så inser jag att deras väg kantats av rasism och fördomar, återigen ganska ofta från de styrande socialdemokraterna, igen... Till och med Olof Palme, som jag alltid beundrat tyckte att man skulle akta sig för att ta in för många Romer i Sverige. Den tidens dumheter kan jag till viss del förklara med okunskap och oförståelse. Men, det värsta av allt är att samma argument används idag om våra flyktingar och om de Romer som kommit till Sverige idag för att få hjälp. Så många människor har inte lärt sig någonting på femtio år, vad gör man åt det?
Om ni inte har läst Mohtadis bok så gör det!