Hela familjen är överens om att vi tog det rätta beslutet att skjuta upp bilresan norrut en dag. Imorgon ska det bli betydligt sämre, men idag har vi badat och solat i Hammarskog, en ny badstrand för oss. Litet ställe, en bit att köra men vilken pärla. Faktum är att det nog är den bästa jag träffat på i Uppsala. När jag var barn och tonåring älskade jag stora stränder och bassänger med massor av folk. Med åldern har jag ändrat smak och föredrar numera små avskilda platser där det finns andningsutrymme och man inte måste blunda för att slippa se folk byta om. För att inte tala om att man själv kan byta om utan att bli iakttagen.
Jag har glömt att berätta det största som har hänt den här sommaren! H har lärt sig att läsa! Vi är helt galet stolta! Dels så är det en så härlig känsla för H. Jag minns tydligt känslan av total frihet när jag själv lärde mig. Att plötsligt inte vara beroende av andra för att förstå. Känslan av att kunna ta en bok man är sugen på och läsa själv, även när ingen vuxen har tid att läsa för en.  Världen öppnades och blev så mycket större. H kan fortfarande bara läsa versaler men jag ser redan den där frihetskänslan hos honom. Som när vi sitter i bilen och just har kommit hem och han säger med disträ röst i baksätet
- Jag kommer, ska bara läsa klart den här Bamsen...
Sedan vet jag ju också försprånget han får i skolan om han kommit på knepet och kan ägna tiden åt att finslipa tekniken.

På stranden idag läste jag färdigt Robert Goolricks "En egen plats", en berättelse från Virginia år 1948. Miljöbeskrivningarna myllrar av detaljer. Man ser framför sig de små affärerna, människorna, festerna.Allt är som det alltid varit även om andra världskrigets förluster satt sina spår. Till den lilla staden kommer vagabonden Charlie som letar efter en plats att kalla sitt hem. Han får jobb i slakteributiken och blir snabbt allas vän. Men, han blir dödligt förälskad i Sylvan, en 20-årig bondflicka som är gift med stadens rikaste och elakaste man, Herr Glass. Förutom att han snurrar in sig i en affär med Sylvan så får han med sig den femårige Sam i röran och det kan bara sluta på ett sätt.  Slutet  gjorde mig minst sagt upprörd. Tur att jag låg på en solig sandstrand med myror på handdduken, annars hade jag fått mardrömmar.