Jaha, så var vi plötsligt inne på ett nytt år. Det känns bra tycker jag. Efter att ha avslutat ett händelserikt år, både på gott och ont, så har jag mycket att se fram emot under året som kommer. Det kommer nya medlemmar i släkten(fast inte i just min familj), jag ska bli färdig med min kurs, vi vet redan vart vi ska åka på sportlov och annat spännande.
Mitt enda nyårslöfte är att skriva en lista med alla böcker jag läst under 2011. Får se hur lång tid det ska ta innan det löftet är uppfyllt...
Idag tog jag mig i kragen och lyssnade på sista delen av "Och solen har sin gång" av Ernest Hemmingway. Har den som ljudbok och jag tycker att den har varit intressant, men att det har varit svårt att bli klar med den. Jag somnar ju så lätt. Min sammanfattning av boken blir att jag tycker Hemmingway är en bra berättare, att det är lite ovanligt att läsa en bok med så mycket dialog men att det fungerar utmärkt och att det inte råder någon tvekan om att Hemmingway gillade sprit och tjurfäktning! Huvudpersonen Jake är olyckligt kär i den vackra och bortskämda Brett. Hon är ständigt uppvaktad och han är hennes vän och förtrogne. Brett flirtar och är uppvaktad av alla karlar inom en mils avstånd medan han dricker, tittar på tjurfäktning och är allmänt macho. Detta är förstås en mycket ytlig analys av berättelsen, men det finns så många andra som har gjort djuplodande analyser av boken att jag inte finner inspiration till något djupare.
Idag tog jag mig i kragen och lyssnade på sista delen av "Och solen har sin gång" av Ernest Hemmingway. Har den som ljudbok och jag tycker att den har varit intressant, men att det har varit svårt att bli klar med den. Jag somnar ju så lätt. Min sammanfattning av boken blir att jag tycker Hemmingway är en bra berättare, att det är lite ovanligt att läsa en bok med så mycket dialog men att det fungerar utmärkt och att det inte råder någon tvekan om att Hemmingway gillade sprit och tjurfäktning! Huvudpersonen Jake är olyckligt kär i den vackra och bortskämda Brett. Hon är ständigt uppvaktad och han är hennes vän och förtrogne. Brett flirtar och är uppvaktad av alla karlar inom en mils avstånd medan han dricker, tittar på tjurfäktning och är allmänt macho. Detta är förstås en mycket ytlig analys av berättelsen, men det finns så många andra som har gjort djuplodande analyser av boken att jag inte finner inspiration till något djupare.
Jag gillade nog "Den gamle och havet mer" men det kan bero på att jag tog mig igenom den på mycket kortare tid vilket gjorde att jag fick ihop sammanhanget lite bättre. Jag kommer i alla fall att återvända till Hemmingway så småningom och läsa fler av hans böcker, "Farväl till vapnen" kanske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar